❅ Mina händer ❅

 
Det här är någonting som jag tycker är riktigt jobbigt vill jag börja med att tillägga i ren ärlighet.
Många gånger vill jag gömma undan mina händer så att folket runt omkring inte får syn på dem. Dem gör mig väldigt osäker och jag har fått kommentarer om dem innan, främst ifrån familj och vänner. Min familj tänker inte alltid på vad dem säger vilket ibland kan förvärra saker och ting. Jag kan inte påstå att någon någongång har sagt någonting grovt angående mina händer, men är man missnöjd eller osäker på någonting så tar man lätt åt sig utav det minsta lilla. Jag kommer ihåg i somras när jag och en vän var ute och grillade och den här personen brast ut "OJ, hände det där nu när vi stod vid elden? har du bränt dig?", vill nämna här att jag ändå har förklarat och visat för den här vännen tidigare. Självklart är det inte alltid lätt för alla att komma ihåg allting och det får man respektera för så är det. Många tror också att mina händer ser ut så här i och med att det är kallt ute, fått en liten kommentar om att dem ser hemska ut. Dem kan absolut se lite värre ut nu när kylan sätter sig på dem, men så här har dem sett ut ett bra tag nu.
För många så är det inte en stor grej men för mig så har det tyvärr blivit det. Det är även svårare att acceptera när folk som nämnt det för mig verkar se endast negativt om det. Jag försöker att ignorera och blir inte direkt ledsen när det kommer på tal med någon, dock så sitter det ändå i huvudet och jag skäms. Kan tillägga att "utslagen" inte gör ont, dock så ser mina nagelband ibland förstörda/sjuka ut och det kan klart kännas när man rör vid dem. Fast det är väl ändå självklart, det gör ont när nagelbanden tex går upp eller liknande när det gäller alla. Annars så lider jag inte överhuvudtaget mer än att det syns. Jag ska inte sitta här och göra en stor grej utav det, det är fortfarande mina (på ett lite annorlunda sätt men fortfarande) vackra händer. Händer som händer, huvudsaken är att dem faktiskt fungerar. Det ska man vara tacksam och glad över tycker jag.
Jag smörjer in dem med mjukgörande för att det inte ska torka ut och förvärras på något sätt.
Sist jag träffade min läkare så ville han inte ge mig någon salva emot det då han inte tror att det kommer att hjälpa. Vad vet jag.
 
Jag vet inte hur rättvisa bilderna är, men dem visar på ett ungefär hur mina händer ser ut just nu.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra