❅ Gympass nummer tjugofyra ❅

 
Det blev inte speciellt mycket träning igår faktiskt då jag och min sjukgymnast var tvungna att sätta oss ner och prata lite.
Jag hann sitta på cykeln i 10 minuter och även 10 minuter på roddmaskinen. Jag fick sedan avsluta med mina situps, benpendling, bäckenlyft och ryggövningar. Trots att det inte blev så mycket så är det bättre än ingenting. Kändes riktigt skönt ändå.
 
Vi satte oss sedan ner och pratade lite om saker. Bland annat så pratade vi lite om nu framöver, hur det ser ut osv.
Tanken är att jag ska träna på ännu mer, men hur och vart det blir får vi se. Vi har klart några få funderingar som jag kan återkomma närmare om sedan när det närmar sig. Det kommer att bli bra och jag ser fram emot att få träna på ännu mer. Det behövs.
 
Efter att jag blev klar där så drog jag mig ner till behandlingsenheten för att prata lite med dem angående min behandling.
Eftersom att jag inte fått någon ny tid än så tänkte jag att det var lika bra att gå inom där själv och fixa en istället för att bara vänta.
Jag fick en ny tid nu den 15 oktober klockan 10.00 på förmiddagen.
Vem som följer med mig dit vet jag inte än då min pappa helt plötsligt vägrar att göra det mer, konstigt nog.
Det är dessutom en utav alla grejerna som har fått mig att må lite mindre bra.

Anledningen till att jag vill ha med någon är för trygghetens skull, jag vill inte gå igenom den ensam.
Det handlar inte bara om att jag inte vill, utan även för att jag känner att jag inte är redo för det än, jag kan inte.
Bara för att min pappa inte förstår så hoppas jag att det finns andra som faktiskt gör det.
Jag är vuxen och klarar mig själv, kan man tycka. Men enligt mig så är det inte vad det här handlar om nu.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra