Som ni kunnat läsa i mitt förra inlägg så har jag alltså fått bältros.
Det finns ingen förklaring till varför man får det men oftast så är det människor över 60 år som får det. Det är väldigt ovanligt att barn, ungdomar eller vuxna råkar ut för det. Oturen föll mig in. På något sätt så är jag inte förvånad utan jag bara väntade på nästa sak som skulle hända. Det är verkligen ingen lek kan jag tala om, fyfan alltså. Det här är det värsta på länge.

Smärtan kan jag inte ens beskriva, man måste själv uppleva den för att faktiskt förstå den. Det sticker i kroppen och det kliar.
Den är nästan olidlig ibland, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och värktabletterna hjälper inte det minsta.
Jag ringde till vårdcentralen idag och dem förstod och tyckte klart synd om mig. Nu har dem skrivit ut riktiga morfintabletter som jag ska testa och skulle inte dem funka så finns det någonting ännu starkare som jag kan testa sedan. Förhoppningsvis så funkar morfinet och det borde det även göra. Ni kan ju tänka er själva vilken smärta det måste vara om så starka preparat behövs.

Läkaren på vårdcentralen sade det att dem i Danmark kallar Bältros för helvetes-någonting och det gör dem i och med att det är ett helvete att få det och det är en tung smärta. Dock så varierar det också från person till person. Vissa får inte så mycket när andra får mer. Jag själv har fått ifrån bröst till rygg, hela vägen på ena sidan. Det har utvecklats mer och mer och blivit värre.

Behandlingen pågår som sagt i en vecka. Tar 2 tabletter 3 gånger om dagen. Förhoppningsvis så försvinner det inom dessa dagarna.
Jag har läst att även efter en behandling så kan smärtan sitta kvar efteråt i några månader om man har otur. Har man riktig jävla otur så kan smärtan hänga kvar i flera år efteråt. Helt sjukt egentligen om man tänker efter. Håller tummar och tår för att det inte ska hända mig utan att när jag är klar med behandlingen så är allting helt borta och förhoppningsvis så får jag det aldrig igen.