❅ Behandling ❅

 
Som ni som läser min blogg vet så var det dags för behandling idag och det gick som det brukar jätte bra.
Som vanligt så blev jag väldigt illamående vid ett eller två tillfällen, men som tur är så går det över efter en stund.
Jag är inte särskilt pigg vid dessa behandlingar men jag och min pappa livar upp dem ganska så bra faktiskt.
Många tänker säkert och undrar varför jag inte går på bahandlingarna själv och det kan jag lätt besvara här och nu. Det är så att jag vill gärna ha en trygghet vid dessa tillfällen och behöver ha någon som kan lugna ner mina nerver och få mig att tänka på annat och inte enbart på det som händer just i stunden. Många anser kanske att jag är vuxen nog att kunna gå dit själv och det är väl klart. Jag kan gå dit själv, men jag tycker det bästa och lugnaste för mig är att ha med någon som jag känner en trygghet till. Och enligt mig så är de det viktigaste och jag tycker heller inte att det finns en speciell ålder då man ska klara allt själv när man faktiskt tycker att någonting är riktigt jobbigt och själv känner att man lider utav det.
Jag kan också förklara att jag inte har med folk på allt utan det är på såna här (för mig) stora saker och det är väl ändå acceptabelt?
Det är ingen som har gått på mig om det här utan det är vad jag kan känna att folk tänker ibland. Kanske inte är så. (:

Iallafall så hade jag en jätte bra dag trots alls. Det började klart med behandling på morgonen och den varade till 13.30 och därefter så mötte jag upp min mamma utanför Netto. Vi var inom några affärer och slutligen så hamnade vi hemma hos mig ett tag där vi fikade och hade en trevlig pratstund. När hon åkte hem igen så var det dags för mig att fixa lite mat och bara ta det lugnt resten utav kvällen.

Jag mår nu bra igen förutom att jag är väldigt seg, haha. Annars så känner jag inte av behandligen någonting alls men det kan ta ett par veckor innan den ger full effekt. Men det är väl ändå positivt att jag mår bra och inte dåligt? (:
 
Innan jag avslutar detta inlägget så vill jag tacka min pappa enormt ännu en gång idag för att han ställde upp.
Du betyder väldigt mycket för mig och underlättar en hel del när jag verkligen behöver det. Tack.
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra