❅ Hur märkte man sjukdomen för andra gången? ❅
Jag minns inte speciellt mycket ifrån andra gången. Jag vet att jag började märka att det var jobbigt att gå uppför trappor och att det tog längre tid än vanligt. Jag kände också att kroppen gjorde lite ont och jag var väldigt trött.
Jag kommer ihåg att vi åkte upp till akuten en kväll då vårdcentralen antagligen hade stängt.
Uppe på akuten så förklarade vi läget. Dem kallade även ner min läkare som jag hade på den tiden. Läkaren som hade hand om min sjukdom. Vi satt och pratade och jag berättade för honom om mina problem och att jag kände på mig att det var sjukdomen som var tillbaka, att jag nästan var helt säker även om ingen annan trodde det. Min läkare trodde inte heller att den var tillbaka men tog ändå några prover för att säkerställa att han hade rätt. Efter en lång väntan så kom han tillbaka med provresultaten med ett svar om att jag faktiskt hade rätt, sjukdomen hade satt sina spår igen och försökte ännu en gång ta över min kropp.
Uppe på akuten så förklarade vi läget. Dem kallade även ner min läkare som jag hade på den tiden. Läkaren som hade hand om min sjukdom. Vi satt och pratade och jag berättade för honom om mina problem och att jag kände på mig att det var sjukdomen som var tillbaka, att jag nästan var helt säker även om ingen annan trodde det. Min läkare trodde inte heller att den var tillbaka men tog ändå några prover för att säkerställa att han hade rätt. Efter en lång väntan så kom han tillbaka med provresultaten med ett svar om att jag faktiskt hade rätt, sjukdomen hade satt sina spår igen och försökte ännu en gång ta över min kropp.
Jag ville helst inte genomgå samma behandling som första gången då jag visste biverkningarna som kunde förekomma.
Därför satte han in ett dropp istället som förhoppningsvis skulle hjälpa. Om jag minns rätt så hade inte det droppet testast mot den här sjukdomen förut, så jag var lite som en försökskanin som man så fint kallar det. Jag gick klart med på det även om jag hatade att få dropp, bara jag slapp tabletter som fick mig att gå upp i vikt. Jag var tonåring och brydde mig klart om hur jag såg ut, det gör väl alla egentligen så det var väl ingenting konstigt med det?
Som tur var så blev mina värden bättre vilket resulterade till att jag blev bra igen, alltså hjälpte droppet mig.
Jag minns också så väl att jag hade en pojkvän då som jag inte vågade berätta för i början.
Jag höll det hemligt och kom på ursäkter som att jag var tvungen att åka iväg ett tag osv.
Jag minns också så väl att jag hade en pojkvän då som jag inte vågade berätta för i början.
Jag höll det hemligt och kom på ursäkter som att jag var tvungen att åka iväg ett tag osv.
Hur länge behandlingen pågick minns jag inte riktigt, men det var ett bra tag.
Självklart så berättade jag för honom ganska så snabbt och han förstod.
Självklart så berättade jag för honom ganska så snabbt och han förstod.
När vi avslutade behandlingen så fick jag också höra en mening som jag aldrig kommer att glömma.
Min läkare berättade för mig att om jag får ett skov till så är chansen väldigt stor att sjukdomen stannar kvar livet ut sedan.
Den skulle kunna behandlas och läggas i viloläge som jag vill kalla det, fast ändå kunna komma i skov.
Det var ett besked som man inte vill höra med trots det så höll vi alla hoppet vid liv om att den var borta.
Anledningen till att det fanns en chans till att den kunde försvinna helt var för att jag fortfarande bara var ett barn och kunde växa ifrån det om jag hade tur. När man är barn så sätter man också "juvenil" (som betyder ungdomlig) framför "dermatomyosit"
Min läkare berättade för mig att om jag får ett skov till så är chansen väldigt stor att sjukdomen stannar kvar livet ut sedan.
Den skulle kunna behandlas och läggas i viloläge som jag vill kalla det, fast ändå kunna komma i skov.
Det var ett besked som man inte vill höra med trots det så höll vi alla hoppet vid liv om att den var borta.
Anledningen till att det fanns en chans till att den kunde försvinna helt var för att jag fortfarande bara var ett barn och kunde växa ifrån det om jag hade tur. När man är barn så sätter man också "juvenil" (som betyder ungdomlig) framför "dermatomyosit"
Jag hann inte bli så sjuk den gången och det är tack vare att jag märkte det i tid och gav mig inte.
Jag visste att någonting inte stämde och jag är glad över att jag lyssnade på min kropp och för att folk faktiskt lyssnade på mig.
Jag var 15 år när jag fick mitt första skov, alltså år 2008.
Trackback
