❅ Två år sedan ❅
Igår så var det exakt två år sedan som jag åkte in till akuten och fick reda på att sjukdomen var tillbaka.
Idag är det exakt två år sedan som jag blev inskriven på Spenshult.
Idag är det exakt två år sedan som jag blev inskriven på Spenshult.
Jag hatar dessa två dagarna. När dem kommer så växer ilskan inom mig och jag kan knappt tänka på någonting annat.
Glömmer aldrig vad som hände, hur allting gick till eller hur fel läkarna och läkaren gjorde enligt mig.
Än idag så känner jag att jag inte hade behövt bli så sjuk som jag verkligen blev. Hade läkaren på Spenshult bara satt igång med medicineringen direkt istället för att säga "vi väntar, det kanske går över", så hade jag blivit bättre direkt och inte sämre och svagare för varje dag som gick. Allting hade varit annorlunda idag, antagligen mycket bättre.
Många besvarar detta genom att säga någonting i stil med "Tänk inte på det, ingen kan ändra på det så glöm det som hände.".
Glömmer aldrig vad som hände, hur allting gick till eller hur fel läkarna och läkaren gjorde enligt mig.
Än idag så känner jag att jag inte hade behövt bli så sjuk som jag verkligen blev. Hade läkaren på Spenshult bara satt igång med medicineringen direkt istället för att säga "vi väntar, det kanske går över", så hade jag blivit bättre direkt och inte sämre och svagare för varje dag som gick. Allting hade varit annorlunda idag, antagligen mycket bättre.
Många besvarar detta genom att säga någonting i stil med "Tänk inte på det, ingen kan ändra på det så glöm det som hände.".
Men hur skulle jag kunna glömma det?
Jag vet att vi inte kan gå tillbaka i tiden och förändra någonting, men att be mig glömma är att ta i.
Man kan inte glömma vissa händelser i ens liv, inte så stora och allvarliga som detta.
Mycket energi går åt till att vara arg över någonting, men jag kan inte hjälpa det.
Blir ilsken när jag tänker på att det kunde ha varit annorlunda på ett bra eller bättre sätt, det är mitt liv vi pratar om.
Jag har fått ge upp mycket, fått ändra min syn på saker och ting.
Jag vet att vi inte kan gå tillbaka i tiden och förändra någonting, men att be mig glömma är att ta i.
Man kan inte glömma vissa händelser i ens liv, inte så stora och allvarliga som detta.
Mycket energi går åt till att vara arg över någonting, men jag kan inte hjälpa det.
Blir ilsken när jag tänker på att det kunde ha varit annorlunda på ett bra eller bättre sätt, det är mitt liv vi pratar om.
Jag har fått ge upp mycket, fått ändra min syn på saker och ting.
Jag får tänka annorlunda, går miste om saker och lever på ett sätt idag som jag själv inte vill.
DET plus mycket annat och det är tack vare sjukdomen.
Tänkte skriva till lite positiva saker så att allt inte blir så negativt, men vad finns det för positivt när det gäller denna saken?
Här nedan ser vi bilder på hur jag såg ut när skovet kom tillbaka då för två år sedan.
En hemsk syn och hur kunde vissa inte se hur dåligt jag mådde?
Tänkte skriva till lite positiva saker så att allt inte blir så negativt, men vad finns det för positivt när det gäller denna saken?
Här nedan ser vi bilder på hur jag såg ut när skovet kom tillbaka då för två år sedan.
En hemsk syn och hur kunde vissa inte se hur dåligt jag mådde?
Trackback
