Folk blir skrämda, rädda för att vara sig själva idag och det är pga att vi människor nu för tiden ska döma en annan person innan vi ens lärt känna den. Folket ser skalet men bryr sig knappt om vad som finns innanför. Vi har svårt för att acceptera andras fel och brister även om vi alla har dem och är vi sjuka eller har ett handikapp så är vi plötsligt mindre värda. Är man lite överviktig eller kanske lider av något hudproblem så som finnar eller liknande, då är man äcklig. Har man inte alltid ett leende på läpparna så anses man vara ett "emo".

Ett litet fel steg, ett litet steg åt fel håll och man passar tydligen inte in i mängden längre. Är det så här vi vill ha det?
Mitt svar är iallafall nej. Jag vill att det blir en förändring. Vi ska ta hand om varandra och umgås som normala människor och inte trampa ner på någon annan. Den där människan som mår mindre bra, som sitter själv i ett hörn och inte vågar sticka ut, inte vågar göra sin röst hörd och känner sig misslyckad, hatad..den som känner att "här passar inte jag in", det kunde lika väl ha varit du. Alla borde tänka på hur det hade varit att gå i den här personens skor. Ingen vill känna sig osynlig innerst inne även om det ibland kan kännas bättre för att slippa synas. Vi kan ändra på det här, det vet jag. Hoppet om mänskligheten är inte ute än. Svälj stoltheten och se dig omkring, se hur världen inte kretsar kring enbart en enda person. Vi är flera och tillsammans kan vi göra skillnad. Vi kan göra det här stället till en bättre plats om vi bara hjälps åt och kämpar för det. Jag vet också att jag inte är ensam om att känna och tänka så här, så vad väntar vi egentligen på?
Det här ska vara en trygg plats för oss alla och vi ska alla kunna ta plats och del av den.
Jag menar absolut inte att ingen gör någonting och heller inte att alla är likadana. Med andra ord så drar jag inte alla över en kant.

Men det finns så otroligt många som faktiskt borde tänka till en extra gång.

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag behövde skriva av mig.
Har så många tankar i huvudet ikväll/inatt och ville dela med mig av denna tanken.
Hade kunnat sitta och skriva så mycket mer om just det här, men någonstans kände jag att det är bäst att inte skriva för mycket.
Vi får inte glömma att vi alla är vackra på vårat egna sätt och vi är aldrig mindre värda än någon annan.
Vi är olika och borde se det som en positiv sak, för hur roligt hade det varit om alla var likadana?