❅ Känslor/tankar som behöver bli hörda ❅

 
När jag ber om hjälp för någonting, så är det för att jag själv känner av att jag inte orkar själv eller klarar göra det.
När jag frågar så har jag redan bestämt mig för att jag behöver din hand just i den stund.
Jag skulle aldrig be om hjälp om jag vet om att jag verkligen inte behöver den.
Jag vill klara allting själv och gör allting som jag klarar av.
Därför så vill jag inte höra en suck när jag ber folk eller höra ord som "meh" eller liknande.
Jag vill se ett leende och kanske till och med höra "klart att jag hjälper dig" eller "självklart".
Annars är det lätt hänt att jag tar det fel, som om ni inte vill och tycker att det är jobbigt.
Får jag det intrycket så drar jag mig undan från sakerna istället, så att jag inte behöver be någon om hjälp.
Och jag ska egentligen bekämpa det, inte knuffa det åt sidan.

Anledningen till att jag skriver detta är för att jag hoppas på att folk läser det och tar åt sig och till och med tänker på det tills nästa gång.
Känns som att jag hör dem där suckarna allt för ofta nu för tiden och vissa verkar tro att jag bara utnyttjar situationen.
Men varför skulle jag göra det? Varför skulle jag vilja ha hjälp upp tex, när jag känner att jag klarar det själv?
Jag kämpar varje dag för att bli bättre, för att jag ska klara precis allting själv. Varje dag så gör jag allt jag kan för att slippa känna smärta och allt för att tankarna som snurrar i mitt huvud ska bli mindre och mindre. Jag försöker även att kämpa emot rädslan som går igenom kroppen och hitta den lilla energin som jag ibland har turen att finna.

Är det någon som tror någonting annat, så känner den personen uppenbarligen inte mig.
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra