❅ Beslutsångest ❅
Dessa val man hela tiden måste göra i livet knäcker mig totalt. Varför ska man hela tiden behöva välja?
Jag har lidit av betslutångest enda sen jag var liten, hur liten jag var minns jag inte.
Självklart stöter alla på det någon gång, men jag lider verkligen av det varje dag i stort sätt.
Lider av det på det sättet att jag mår dåligt och vad jag än väljer så blir jag besviken på ett eller annat sätt.
Det kan handla om små saker som att välja vad jag ska dricka till maten.
När jag var ca 6-7 år så skilde sig mina föräldrar och det tog väldigt hårt på mig.
Jag minns så väl när jag och mina syskon var vissa dagar hemma hos mamma och vissa dagar hemma hos pappa. När jag var på ena stället så ville jag bara till andra och när jag väl kom till det andra stället så ville jag tillbaka till det förra.
Jag har lidit av betslutångest enda sen jag var liten, hur liten jag var minns jag inte.
Självklart stöter alla på det någon gång, men jag lider verkligen av det varje dag i stort sätt.
Lider av det på det sättet att jag mår dåligt och vad jag än väljer så blir jag besviken på ett eller annat sätt.
Det kan handla om små saker som att välja vad jag ska dricka till maten.
När jag var ca 6-7 år så skilde sig mina föräldrar och det tog väldigt hårt på mig.
Jag minns så väl när jag och mina syskon var vissa dagar hemma hos mamma och vissa dagar hemma hos pappa. När jag var på ena stället så ville jag bara till andra och när jag väl kom till det andra stället så ville jag tillbaka till det förra.
Jag har alltid tänkt att det var då det började, valen. Jag ville inte behöva välja vart jag skulle vara och jag ville inte känna den saknaden som jag gjorde varje kväll jag gick och lade mig i sängen och skulle sova.
Jag minns också väl hur jag satt och skrek i bilen när jag lämnade ena bostaden för att åka vidare till nästa.
I några år så bestämde föräldrarna vart och när vi skulle vara här och där. Men när vi barn blev äldre så började vi få välja själva vart vi ville vara. Jag ville vara på båda ställerna samtidigt och jag kände att mamma skulle bli ledsen om jag valde att vara hemma hos pappa och att min pappa skulle bli ledsen om jag valde mamma.
När detta väl började hända så använde jag alltid svaret "jag vet inte", vilket många störde sig på.
Det där svaret använder jag fortfarande väldigt ofta och försöker ofta få folk att välja saker åt mig, så jag slipper.
Har också svårt för att säga "nej", och det är för att jag inte vill göra folk besvikna på något sätt.
Vad ska man göra? Vad kan man göra?
Jag minns också väl hur jag satt och skrek i bilen när jag lämnade ena bostaden för att åka vidare till nästa.
I några år så bestämde föräldrarna vart och när vi skulle vara här och där. Men när vi barn blev äldre så började vi få välja själva vart vi ville vara. Jag ville vara på båda ställerna samtidigt och jag kände att mamma skulle bli ledsen om jag valde att vara hemma hos pappa och att min pappa skulle bli ledsen om jag valde mamma.
När detta väl började hända så använde jag alltid svaret "jag vet inte", vilket många störde sig på.
Det där svaret använder jag fortfarande väldigt ofta och försöker ofta få folk att välja saker åt mig, så jag slipper.
Har också svårt för att säga "nej", och det är för att jag inte vill göra folk besvikna på något sätt.
Vad ska man göra? Vad kan man göra?
Trackback
