❅ Ord ❅
Finns många här i världen som inte tänker sig för alls, som bara spottar ur sig allt möjligt.
Det värsta är väl när personen säger någonting som sårar den andra men som sedan inte har mage till att säga förlåt,
Många tänker "Ord är bara ord, ta inte åt dig. Skit i vad folk säger", men det är lättare att säga dem orden än att fullfölja dem.
Det krävdes väldigt mycket för att jag skulle gå ut bland folk eller ens gå utanför ytterdörren.
När jag tillslut började bli bättre och började gå ut igen så behövde jag allt stöttning jag bara kunde få.
Men en gång fick jag höra av en person som stod mig nära att jag gick som en anka. Inte nog med det så skulle personen imitera mig också, bland allt folk och samtidigt hånskratta. En annan gång fick jag höra av samma person att mina utslag ser äckliga ut.
Inte nog med det så fick jag höra hur tjocka mina fingrar var (utav svullnaden), personen skulle jämnföra och skratta samtidigt.
Två olika personer har sagt "Jag har nog fått din sjukdom", när dem själva haft lite värk för att dem ansträngt sig.
Någon annat som var menat som ett skämt var "Vi får ringa efter en lyftkran så att du kan komma upp i min lägenhet".
Vad är det för stöttning? Hur skulle jag kunna försöka tänka positivt när jag fick höra såna saker?
Nu var det inga random personer som sa allt detta heller utan folk jag känner, som står/stod mig nära.
Ville också skriva nu i slutet att jag suttit en bra stund och funderat på om jag ens skulle trycka på "Publicera".
Det är otroligt känsligt. Och jag sitter själv med gråten i halsen när jag tänker tillbaka och skriver ner det här nu.
Och med det så menar jag inte att ni ska tycka synd om mig, jag delar bara med mig av mitt.
Kärlek till er som tar er tid att läsa min berättelse och vill följa med mig på den här resan.
<3
Jaaa! Vad folk är omogna o korkade. Jag vet vad du går igenom men det hjälper inte dig. Trodde dok att det hade ändrat sig på dessa år men ack vad jag bedrog mig. Jätte bra att du skriver av dig , ut med det bara kan hjälpa lite grann. Du ska veta att allt du har gått igenom har gjort dig starkare o mognare än dom som kläcker ut sådan skit. Men det gör ont o sitter kvar i hjärtat länge. Vänner försvinner tyvärr när man är sjuk ,men det var nog aldrig någon vän då. De få som stannar kvar är riktiga vänner. Var rädd om dig och tänk på att du är starkas. Styrkekramar ❤
Instämmer i Ericas ord - vet också vad du går igenom men att det inte hjälper dig. Jag tycker det är starkt av dig att skriva om det. Önskar jag själv hade haft samma kraft när jag var yngre. Sånt behöver berättas! Orden sårar och stannar kvar. Lätt för någon att säga men tar så grymt hårt för den som inte önskar annat än få vara frisk.
Styrkekramar!
