Jag känner att jag på något sätt pratar mindre och mindre om mina problem med folk.
För det första så vill jag inte låta självisk på något sätt och sedan är jag trött på att bara få svar som "ok".
Orkar inte dra en hel berättelse om hur jag mår och få en så enkelt svar. Vill bara ta tillbaka allting då, men det går inte.

En annan sak som jag tycker är extremt jobbigt är att det finns en viss eller vissa personer som tycker att jag får mycket mer uppmärksamhet än dem nu bara för att jag är sjuk. Kan inte hjälpa att jag behöver mer hjälp än vanligt.
Jag tar verkligen åt mig av det, men kan inte göra mycket åt det. Jag hatar att jag tänker mer på andra än mig själv.
Det är inte så att jag njuter av att jag får "mer" uppmärksamhet på detta sättet.
Men är det så att jag hela tiden får höra att folk blir ledsna av det och arga (utan en egentligen så bra anledning) så drar jag mig undan, bara för att det ska kännas bättre för den andra personen. Tyvärr så jag funkar.

Jag sitter hemma ensam det mesta och försöker göra det bästa av allting, så snälla söta rara..låt mig få ha det här.
(Läser den eller dem personerna detta så vet jag att den/dem kommer att känna sig träffade. Jag förstår varför du/ni känner som du/ni gör, men du/ni måste ändå försöka förstå mig och att jag också har känslor precis som alla andra.)