❅ Hur läget är just nu ❅

Tänkte berätta lite hur det är just nu. Finns säkert dem som undrar det.
Enligt läkaren så ser prover/värden bra ut och vi får hoppas att det förblir så. Träning är det viktigaste nu för att få tillbaka styrkan och som dem säger så vet ingen hur mycket av styrkan jag kommer få tillbaka. För dem som är friska så låter det kanske ganska lätt med träning,"det är bara att göra det". Men kan tala om att så är det inte. Det tar verkligen emot och kroppen vill/orkar egentligen inte. Det är otroligt jobbigt men jag vet att det är ett måste om jag vill bli bättre. Fick höra för inte alls längesen att om jag inte kommer igång rejält med träningen så kommer jag bli svagare och kanske ännu värre hamna i rullstol. Det är inget jag vill och när jag fick höra det så ringde en klocka och jag sa till mig själv "nu jävlar..",just då fick jag en kick men det gick snabbt över igen. Jag får ofta tankarna att jag ger upp,jag orkar inte mer,jag orkar inte försöka kämpa om jag ändå inte kommer någon vart. Men jag har själv sett framsteg hos mig själv och hur mycket jag än säger att jag skiter i allt nu så kommer jag aldrig att göra det,jag är en kämpe och det vet jag om. Jag har klarat de dem andra gångerna så varför skulle jag inte göra det nu?

Jag har även kvar mycket av utslagen på kroppen men klådan har börjat lägga sig smått vilket är väldigt skönt.
Något annat jag fått är förkalkningar i huden vilket jag fått mer och mer det senaste.
Jag är fortfarande svag,mest i benen,eller vad man nu ska säg. Trappor är tex något jag behöver få hjälp med att ta mig upp för,men har blivit lite bättre det senaste. Samma sak gäller upp från stolar mm.
För någon månad sen tog jag steget att flytta hem till min lägenhet igen och det bestlutet ångrar jag absolut inte. Min pappa har hjälpt mig och fixat här så jag säkert klarar mig själv och jag kan glatt säga att det går förvånansvärt bra.
Ont i kroppen är väl något jag har men det känner jag bara av när jag rör mig. Ingen jätte smärta men även om det inte gör så ont så är det väl aldrig bekvämt. Ganska stel pga av att jag inte rör mig spec mycket som jag borde.
Jag är trött hela tiden och minns inte när jag kände mig pigg sist och jag mår inte alls bra av tabletterna jag äter. Har självklart tagit upp det med läkaren men ingenting händer.

Under detta skovet jag är inne i nu så har det varit ganska mycket problem när det gäller läkare osv,men det kan jag gå in på mer sedan. Här är iallafall en liten text om hur jag har det just nu. Vet inte säkert om jag fått med allt,men det spelar väl ingen stor roll. Kommer väl upp förr eller senare. :)

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra