Med tanke på att jag var såpass allvarligt sjuk i 9/10 års ålder så medicinerades jag med en väldigt hög dos av kortison som jag fick genom dropp i början,samt att jag fick metotrexat genom sprutor i låren. På den tiden så kunde jag inte svälja tabletter,just därför fick det bli så. Det höll på ett bra tag och under tiden så gick jag på vattengymnastik för att på det sättet försöka bygga upp musklerna igen. Denna träning plus medicinering funkade otroligt bra för mig. Någonstans mellan 2004-2005 friskförklarades jag igen. Eftersom jag inte var så gammal så trodde jag att allting var över,men läkaren försökte förklara noga att det kan hända att jag får ett skov,men klart ingenting vi hoppades på. Jag började leva mitt liv som vanligt igen och låtsades helt enkelt inte om det. När jag tänkter tillbaka så minns jag att jag inte riktigt orkade göra precis allt som alla andra gjorde,orkade inte hålla igång en hel dag och hade absolut inte samma energi som alla andra,var ofta trött. Tänkte väl inte på det så mycket just då utan hängde med så mycket jag orkade/kunde. Får också komma ihåg att jag trodde att jag var helt frisk,trodde att sjukdomen var helt borta ur mitt liv,att jag aldrig mer skulle behöva gå igenom det igen och lida.
Jag önska jag kunde skriva att det var som jag trodde,men tyvärr var det inte över.
Fortsättning kommer i nästa inlägg.