År 2008 fick jag mitt första skov,då gick jag alltså i åttonde klass och var ca 14 år gammal.
Om jag inte minns fel så började det hela med att jag fick lite ont i kroppen och kände självklart att det var någonting som inte stämde. Sökte upp min läkare och bad om att få träffa honom för att vara på den säkra sidan att det inte var sjukdomen som kom tillbaka. Väl på sjukhuset så togs prover och under tiden vi väntade på dem så förklarade min läkare att han inte trodde att det hade med den att göra. Det kom som en chock när han sedan förklarade att han hade fel,Dermatomyositen var tillbaka. Tur var att vi kom på den innan det hade hunnit gå så långt,därför gick det ganska snabbt att behandla den på nytt. Men denna gången så ville dem testa en ny behandling som heter "gammaglobulin",det fick jag genom dropp ca 1 gång i månaden har jag för mig. Minns inte hur länge det höll på men återhämtade mig ganska snabbt och åter igen friskförklarades jag.
Under denna tiden så gick jag inte på någon vattengympa eller träning men klarade mig väligt bra iallafall.
Kan än höra läkarens röst i huvudet när han förklarade hur läget såg ut just då. Om jag skulle få ännu en skov så var risken väldigt stor att jag skulle få leva med sjukdomen resten av livet. Det var en stor sak att ta in,men som vanligt försökte jag och alla andra tänka positivt,lägga det åt sidan. Ännu en gång började jag leva mitt liv.
Tröttheten höll i sig som alltid och som innan så hade jag inte lika mycket energi som alla andra. Blev ofta kallad för "lat". Det var inget speciellt roligt men vad skulle jag säga,jag visste inte varför då heller. Det förblev en fråga som ekade i huvudet vid flera tillfällen.
Vi alla trodde att sjukdomen var borta för alltid denna gången,att jag fick ett skov var bara normalt. Men några år senare visade det sig att vi hade fel..igen.

I nästa inlägg kommer jag förklara lite närmare. Allting blev mer komplicerat och livet blev allt svårare.