Andra skovet är jag inne i just nu. Det har gått snart ett helt år sedan jag fick reda på att sjukdomen var tillbaka igen. Det hela började med att jag blev otroligt förkyld och mådde inte alls bra. Kunde inte jobba så jag gick till läkaren, mest för att få ett läkarintyg. Då hade jag tydligen åkt på en virusinfektion. Veckan efter hade jag inte blivit bättre,så fick ta mig till läkaren igen för yttligare ett läkarintyg,då sa dem att jag åkt på en ny virusinfektion. Men efter ännu en vecka så hade det blivit värre och jag hade även fått otroligt ont i kroppen,kunde knappt röra mig så ännu en gång fick jag ta mig till läkaren och då tog det inte ens ett blodprov utan sa bara direkt att jag åkt på en ny virusinfektion och skrev ut intyget direkt. Jag tyckte det var konstigt och misstänkte att det måste vara någonting annat men gjorde ändå valet att lyssna på vad dem sa. Gick några dagar och så kom det en dag då jag inte stod ut. Vi bestämde oss för att åka till vårdcentralen igen,fast en annan central med tanke på att den jag går på egentligen hade stängt för dagen. Där kollade de mina värden men sa att jag skulle ge det ett par dagar till plus att de skrev ut några smärtstillande tabletter till mig. Jag gav det ca en till två veckor. Tabletterna hjälpte inte alls och värken blev värre och värre för var dag. Måste även tillägga att jag hade fått massa utslag på bröst och i ansikte. Tillslut var det så illa att jag grät och då bestämde vi oss för att åka till akuten då ingen annan ville hjälpa oss och verkligen ta tag i problemet. Väl där så tog de massa prover och kom till slut in och berättade att det antagligen är min sjukdom som är tillbaka. De skickade en remiss upp till Spenshult sjukhus där de är experter. Redan dagen efter fick vi komma dit. Prover togs och tester gjordes och sedan konstaterade de att det var Dermatomyositen.
Det beskedet var som ett hårt slag i magen. Jag ville inte..inte en gång till.
Läkaren jag fick där bestämde sig iallafall för att sätta in kortison direkt. Men efter besöket så hann vi inte åka långt förens telefonen ringde och de hade ångrat sig,de ville inte påbörja någon medicinering än utan vänta lite för att "de kanske kunde gå över av sig själv". Lät väldigt konstigt men eftersom han är läkare så lyssnade jag.
Sen gick det snabbt nerför,jag blev svagare och svagare plus att värken inte gav med sig alls. Utslagen spred sig till armar,ben och mage,fick en sån otrolig klåda. Vi ringde iallafall upp till Spenshult där vi kom fram till att jag skulle börja med kotisonen. Proverna hade då även blivit värre.

Ja,det var början av min lilla resa denna gången och finns så mycket mer. Fortsättning följer!