❅ Ledsamt ❅

Ibland är det väldigt jobbigt med folk som inte förstår,
som kanske inte ens försöker förstå överhuvudtaget.
 

Jag minns för ett litet tag sedan när en kill kompis frågade om jag ville ses. Jag förklarade att jag inte ville träffa någon just då och jag valde själv att berätta om min situation för att han skulle förstå varför jag inte ville. Jag sa även att jag berättar själv när jag vill träffas igen och han verkade förstå det hela och acceptera det. 
Men sen dess lite då och då har han frågat och tjatat om att ses och varje gång har jag fått förklara åter igen.  Uppenbarligen har han inte helt förstått.

Det är jobbigt att få frågan hela tiden och tacka nej varje gång och samtidigt få berätta om och om igen.

 - - - - - - - - - -

En annan sak som hänt var en gång då jag bestämde mig för att träffa några vänner,kände att jag behövde det efter allt jag gick igenom. Måste tillägga att jag knappt hade träffat någon efter att skovet kom tillbaka.
Det var sent på kvällen och jag satt och pratade med en vän. Denna vännen berättade hur saknad jag var och att vi måste träffas mer nu när det går och brast samtidigt högt ut "du är ju inte sjuk längre". Dem orden gjorde ont.
Jag menar,bara för att jag ville och började träffa mina vänner igen betyder det inte att jag är frisk!?
Blev förbannad och hur mycket jag än försökte förklara att jag fortfarande är sjuk så förstod den personen inte,lyssnade inte utan fortsatte gnälla om att vi skulle träffas mer nu när jag är frisk igen.
 
 

Tror att bara dessa två sakerna har gjort att jag dragit mig undan mer.
Ville inte berätta för folk vad som hänt och ville absolut inte träffa någon.

Berättade jag så skulle dem säkert inte förstå och träffade jag någon så skulle dem tro att jag var frisk igen,därför fick jag hålla mig undan så dem visste att jag fortfarande är sjuk.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Skriv din mailadress (bara jag som ser den)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida


  • Jag skriver inte bara för min skull utan även för att nå ut till andra som sitter i samma båt eller som går igenom någonting liknande. Vi får aldrig glömma att vi inte är ensamma.

    Jag är en tjej på 20 år som är bosatt i Halmstad. Jag insjuknade för första gången år 2003, 9 år gammal. Fick sedan mitt första skov år 2008 och är nu inne i ett nytt. Jag kämpar på var dag för att ha ett så stabilt liv som möjligt. Det är många motgångar och en lång väg att vandra. Men jag vet att jag kommer klara det. Jag har gjort det tidigare så varför inte nu?

    Har ni några frågor eller liknande så är det bara att skriva eller kommentera.

    Får klart inte glömma:

    Jag har min kära lillasyster att tacka för att denna bloggen äntligen har kommit igång. Det är hon som har hjälpt mig med designen.

    Dermatomyosit är en kronisk inflammatorisk hud och muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och/eller muskelvärk samt inflammation i muskelvävnad och hud. Orsaken är okänd men man anser att sjukdomen är autoimmun. Det innebär att kroppen bildar antikroppar med sina egna celler. Det är en reumatisk sjukdom som är väldigt ovanlig. Dem vanligaste symtomen är muskelsvaghet,trötthet och muskel/ledsmärtor. Mail:
    [email protected]

    Instagram:
    Baraalexandra