Sent igårkväll så kände jag av lite smärta i magen som förvärrades lite efter att jag hade varit på toaletten.
Det gick över efter ca 2 timmar och var sedan smärtfri hela natten.
Klockan 07.00 på morgonen vaknade jag av att jag la och rullade runt, vände och vred mig i sängen.
Hade fått en sån otrolig smärta i hela nedre delen av magen, under naveln.
Kunde inte ligga still, kunde inte sitta, inte stå, kunde inte göra någonting.
Jag ringde min pappa i full panik och grät. Jag lade mig i fosterställning och ville bara skrika.
Och den här smärtan stod jag ut med hela dagen tills nu för en stund sedan då det släppte lite.
Känner fortfarande av lite av det onda, men smärtan jag känt i flera timmar går inte att beskriva.
Jag har inte behövt kräka eller någonting sånt och förstoppad eller liknande är jag inte.

Hade någonting liknande för någon vecka sedan, skrev om det i ett inlägg då med.
Jag vet inte alls vad det beror på och jag borde kanske åkt upp med det tidigare under dagen när det var som värst.
Men jag är som jag är och drar mig lätt undan ifrån dessa läkarbesök. Med tanke på att det börjat släppa lite mer nu så tänkte jag och min pappa att vi avvaktar lite till och ser om det håller i sig. Vet inte om jag borde kolla upp det även om det går över? Hmm..Blir kanske att ringa till sjukvårdsupplysningen och höra lite vad dem säger. Har inga smärtstillande hemma heller som jag kan testa att ta.

Jag kommer att ha besök hela denna helgen också, så det är väldigt tråkigt om jag ska må så här då.
Jag misstänker inte att jag är magsjuk, men jag vet som sagt inte. Vill heller inte smitta ner någon annan.
Orkar inte med dessa smärtor, det räcker nu. Låt mig få vila.

 

 

Dessa val man hela tiden måste göra i livet knäcker mig totalt. Varför ska man hela tiden behöva välja?
Jag har lidit av betslutångest enda sen jag var liten, hur liten jag var minns jag inte.
Självklart stöter alla på det någon gång, men jag lider verkligen av det varje dag i stort sätt.
Lider av det på det sättet att jag mår dåligt och vad jag än väljer så blir jag besviken på ett eller annat sätt.
Det kan handla om små saker som att välja vad jag ska dricka till maten.

När jag var ca 6-7 år så skilde sig mina föräldrar och det tog väldigt hårt på mig.
Jag minns så väl när jag och mina syskon var vissa dagar hemma hos mamma och vissa dagar hemma hos pappa. När jag var på ena stället så ville jag bara till andra och när jag väl kom till det andra stället så ville jag tillbaka till det förra.

Jag har alltid tänkt att det var då det började, valen. Jag ville inte behöva välja vart jag skulle vara och jag ville inte känna den saknaden som jag gjorde varje kväll jag gick och lade mig i sängen och skulle sova.
Jag minns också väl hur jag satt och skrek i bilen när jag lämnade ena bostaden för att åka vidare till nästa.
I några år så bestämde föräldrarna vart och när vi skulle vara här och där. Men när vi barn blev äldre så började vi få välja själva vart vi ville vara. Jag ville vara på båda ställerna samtidigt och jag kände att mamma skulle bli ledsen om jag valde att vara hemma hos pappa och att min pappa skulle bli ledsen om jag valde mamma.
När detta väl började hända så använde jag alltid svaret "jag vet inte", vilket många störde sig på.
Det där svaret använder jag fortfarande väldigt ofta och försöker ofta få folk att välja saker åt mig, så jag slipper.
Har också svårt för att säga "nej", och det är för att jag inte vill göra folk besvikna på något sätt.

Vad ska man göra? Vad kan man göra?

 

 

Jag har märkt att det finns otroligt många där ute som sitter och tror att dem är helt ensamma.
Dem tror att den smärta dem känner bara angriper deras kropp. Oturen hälsar bara på dem i vardagen.
Många säger också det är ingen som förstår, men det är fel. Det finns alltid folk där ute någonstans som går igenom samma sak som du och jag kan garantera att den personen förstår dig helt och hållet. Sen finns det också folk som går igenom någonting liknande som troligen kan sätta sig in i vad du går igenom och förstå det mesta.

Jag tycker att världen är på väg åt fel håll. Människor blir mer och mer själviska och ska skydda sig själva på alla sätt och vis.
Folk verkar bry sig mindre och mindre om varandra. Vad hände med att alltid sträcka ut en hjälpande hand?
Vi ska stötta varandra, inte tvärt om.
Det blir mer och mer hat när det borde bli mer och mer kärlek istället.

 

Idag fick jag lite besök igen. Vi drog in till staden och fikade lite och begav oss sedan iväg för att handla så vi kunde göra lite middag hemma hos mig. Vi körde även en viss person hem när vi ändå var i närheten.
Hemma hos mig tillagade vi lite kyckling och till det pommes och vitlökssås, enkelt men väldigt gott!

Hon ville gärna fritera stripsen men klantig som hon är så "slänger" hon i dem i den heta oljan så att det skvätter en del på den varma plattan. Det slutade med att det började brinna lite lätt men som tur är så kunde hon släcka det snabbt igen och vi båda föll självklart i skratt. Skrämmande, men lättroade som vi är så tyckte vi bara att det var roligt i efterhand.
Vi satte sedan igång en film. Fick bli "Taken", dem filmerna är så otroligt bra.
Till sist så satt vi och bara pratade om allt och ingenting. Har haft en riktigt trevlig dag.

Och på tal om trevligheter så har vädret varit perfekt, tycker ni inte det?
Solen sken och jag kunde gå utan jacka, härlig känsla.
Håller tummarna för att våren är här för att stanna och för att sedan utveckla sig till sommar.

 

Haft besök hela helgen, så har därför inte hunnit lägga upp något inlägg här på bloggen.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vet inte vad ni vill att jag ska skriva om.

Sist jag skrev så mådde jag inte alls bra, trodde att jag åkt på någon magsjuka, men det är helt borta nu.
Känner mig fortfarande väldigt trött och så, men ingenting annat. Skönt det! (:

Får bli ett litet kort inlägg idag men ska försöka uppdatera lite mer sedan när jag kan.

 

Vaknade i morse med smärta i magen och var kraftigt illamående. Fick rusa in på toaletten för att kräkas.
Kände och känner mig fortfarande riktigt hängig, undra om jag åkt på någonting?
Är inte van vid det här. Jag blir väldigt sällan magsjuk.

Sist jag kräktes för ganska längesen så höll det bara i några timmar så jag hoppas att det är så denna gången med.
Till helgen får jag trevligt besök och då vill jag helst inte vara sjuk.
Så nu får jag allt ta och krya på mig snabbt.

 

Idag skulle jag ta beslutet om jag vill praktisera på bondgården eller inte. Ett väldigt svårt beslut.
Men efter att ha tänkt efter en del och försökt lista ut vad JAG vill och inte vad alla andra vill att jag ska göra eller välja, så kom jag fram till att jag lägger det åt sidan lite. Och innan folk börjar tänka att jag borde sagt ja osv, så vill jag förklara att jag gör det här för mig själv. Så fort jag kliver ut ifrån dörren helt själv så känner jag mig otrygg, jag tänker efter en extra gång för varje steg jag tar, jag är rädd för att någonting ska hända. Därför vill jag nu ge träningen nästan all min energi, för att jag ska kunna ta dem där stegen ensam och hela tiden känna att jag är säker. Jag vill känna mig orädd och att jag faktiskt kan lita på mig själv och min kropp.

Många tänker säkert "men där finns människor som hjälper dig". Och ja, självklart. Det finns det överallt, men jag vill inte hela tiden behöva vända mig till andra, be om hjälp och förlita mig på dem. Jag vill klara mig själv och samtidigt känna att jag klarar allt på egen hand. Jag vill inte vara beroende av andra människor och jag vet själv om att jag kan träna upp min styrka och leva i stort sätt så som jag gjorde förut. Jag vill inte att andra ska försöka rikta in mig på den väg dem tror är rätt för mig eller ta mina beslut åt mig. Jag vet vad jag klarar och inte klarar, jag vet vad jag behöver och vad jag inte behöver. Jag följer den vägen som jag tycker känns tryggast och rätt. 

 

Jag lägger inte allting åt sidan, det får ingen tro. Jag behöver bara fokusera på en sak i taget just nu.
Och självklart är träningen viktigast för mig, och jag tror att ni håller med mig?

 

Bortsätt ifrån allt det så mår jag bra, det mesta flyter på och jag känner mig bättre. (:

 

 

Gick upp tidigt imorse och gjorde lite sysslor som man gör när man är hemma. Helt plötsligt så hör jag hur det plingar på dörren och jag springer genast dit för att kika i titthålet för att försöka se vem det var. Där stod det en äldre kvinna som genast plingade för andra gången. Jag slängde på mig en tjocktröja med tanke på att jag inte hade hunnit klä på mig riktigt ännu. Jag öppnade och hon undrade om det var jag som var Alexandra. Självklart var det de och då fortsatte hon säga att hon hade ett bud till mig och lämnade sedan över det, gick vidare och sa att jag skulle ha en fortsatt trevlig dag.

Jag blev chockad och tänkte "vad kan det här vara? Ifrån vem? Vad hände nyss?"
Förstod att det var blommor som hade levererats, inte vilka blommor som helst utan rosor.
Ifrån vem tänker jag inte avslöja. Jag blev otroligt jävla glad och hörde genast av mig till personen jag fått dem av.
Åkte sedan in till staden för att träffa denna underbara människa.
Med andra ord så har jag haft en super trevlig dag, bästa på länge.

Hoppas att ni haft detsamma!
Kram till er.
<3

 

 

Idag var jag och besökte bondgården med samordningsförbundet för en ev praktikplats.
Det är ett lugnt och tryggt ställe där alla tar allt i sin takt.
Kändes bra när jag var där och hälsade på. Folket jag träffade var trevliga.

Nu ska jag bara ta ett beslut om jag vill påbörja en praktik där eller inte. Både vill och inte vill.
Kommer antagligen bli så att jag testar på det iallafall, går alltid att avsluta det sen om jag ångrar mig och inte vill längre.
Finns lite olika saker att göra. Dem pysslar mycket där också, fast mer vettiga saker än dem gjorde på andra stället jag var på.
Samt att djuren finns som man kan gå och titta på, klappa och kela med om man känner för det.

Ja..vi får väl se hur det blir. Måste ta tag i träningen också. Ska införskaffa mig ett kort så att jag kan åka och simma.
Finns väl inte mycket mer att berätta just nu. Ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan.

 

 

Har varit en bra helg för min del. Har i stort sätt bara haft positiva tankar vilket jag sällan upplever.
Men sen så ställde jag mig på vågen idag och märkte att bara under denna helgen, på två dagar har jag gått ner 5 kilo.
Tänkte först att det var omöjligt, så vägde mig några gånger lite då och då under dagen och kvällen och enligt vågen så är det så.
5 kilo, på två dagar? det är knappt rimligt.
Har haft lite problem när det gäller matvägen. Får kramp i magen varje gång jag äter någonting.
Antingen så vill magen inte ha mat konstigt nog eller så är det så att det är någonting som jag inte tål. (Laktos? Gluten?)

Misstankarna har funnits i flera år. Tror att det är dags att ringa läkaren, IGEN.

 

Igår så var jag på ett möte där jag avslutade min praktik. På Tisdag nästa vecka så ska jag på besök på en bondgård som ev kommer att bli nästa ställe jag ska praktisera lite på. Men det är inte helt säkert, jag har fortfarande lite att fundera på kring hur jag vill göra.

Har även skrivit på papper osv för en ansökan till folkhögskolan till hösten.

Har konstigt nog vaknat väldigt tidigt varje morgon det senaste. Alltid runt 07.00 och kan inte somna om.
Nåväl, nu ska jag gosa med katten och ge henne uppmärksamhet innan jag tar tag ännu mer i städningen.

 

Jag gick hem tidigare ifrån praktiken idag. Dels för att jag verkligen inte trivs där men också för att jag inte mår bra.
De senaste dagarna har jag haft stunder då jag bara vill bryta ihop. Varit känslig den senaste tiden.
Jag vet inte varför, men blir väl så ibland.

På torsdag så har jag möte med samordningsförbundet och då ska jag tala om för dem att jag vill avsluta min praktik.
Jag kan välja att hitta en annan praktikplats någon annanstans, men jag tror att jag vill vänta lite med det.

När jag praktiserar så fokuserar jag mest på det och ingenting annat.
Jag känner själv av att jag behöver fokusera mer på träningen nu och faktiskt bli bättre, det är viktigast.
När jag ger mig iväg ensam så måste jag kunna känna mig trygg i mig själv, och det gör jag inte riktigt än.
Jag vill inte vara beroende av någon annan människa, så därför är det bäst att göra så här.

Jag är en sån person som tänker mer på andra än på mig själv.
Därför gör jag lätt saker som andra vill bara för att dem ska vara glada.
Jag hoppas att folket runt omkring mig förstår och stöttar mig i mina val just nu, så att jag kan genomföra det.
Annars är det lätt hänt att jag gör det som dem vill istället, så ingen blir missnöjd. Ja..förutom jag själv då.

 

Lyckades att ta mig iväg med min pappa idag för att inhandla det viktigaste som jag behöver så att jag klarar mig i veckan.
Kändes skönt att få komma ut lite i den friska luften och få röra lite på sig.
Dumma kyla som gör kroppen så kall och stel.

 

Väl hemma så blev det att krypa ner i soffan en stund och har nu kollat på Melodifestivalen i min ensamhet.
Eller ja..har ju klart Nalah som sällskap.
Får se om det kanske blir sängen snart för min del, är väldigt trött.

 

Hoppas att ni har det bra och mår toppen!