I Fredags så kom min fina älskling hem till mig och stannade tills idag. Det har varit en helt underbar helg och man bortser ifrån att jag fortfarande har väldigt mycket problem med magen. Det krampar ordentligt och nu kan jag inte riktigt äta pga att det gör ännu ondare då vilket jag inte orkar med. Har varit helt slut och inte riktigt orkat göra så mycket vilket inte är så konstigt, det tar ju på krafterna att ha ont. Igår så var vi iallafall iväg ett litet tag med min pappa och ena syster plus hennes dotter. Dem följde med oss hem en runda också och fikade lite gott och umgicks, mycket trevligt. Trots kramperna i magen så klarade jag mig ganska så bra. 

 

Mår inte alls bra så imorgon blir det att ringa till läkaren och få en tid så snabbt som möjligt.
Uh, inte roligt alls men vad ska man göra. Får försöka krya på mig.
Nu ska jag gå och bädda ner mig igen och vagga mig fram och tillbaka, det är det enda som lindrar lite just nu.

Godnatt.

 

 

 

Idag så ställde min morfar upp och körde mig till ett möte som jag hade inbokat idag inne i stan.
Mötet tog inte jätte lång tid så efter det så frågade jag honom om han ville följa med så jag fick klippa mig, och det ville han klart.
Klippningen tog runt 30 minuter och efter det så drog vi hem till en av hans vänner en bra stund. Hans vän visade mig runt i hans egna byggda hus och vi hade en trevlig pratstund innan vi drog oss hemåt igen.

På väg hem så såg vi hur molnen växte sig allt större, tjockare och mörkare. Blixten slog ner och regnet började droppa ner.
Tråkigt väder och det blir allt kyligare ute.
För bara några dagar sedan så fick jag ha alla fönsterna här hemma öppna plus fläktar igång för värmen.

Nu har jag ställt väck dem och stängt igen pga att det blir för kallt här inne, brrr..

Sommaren lider mot sitt slut och hösten ska snart titta fram.

 

 

Fick ingen sömn inatt. Tror att jag somnade vid 06.00 tiden och gick upp vid 11.00 för att jag skulle iväg med en vän.
Hon kom och hämtade mig och vi drog oss in till staden för att kolla runt lite i olika affärer.

Vi kollade främst efter lite kläder och även på lite skor. Fanns ingenting direkt att hurra för men jag fick iallafall med mig ett par jeans hem och lite underkläder som jag är ganska så nöjd med. Efter en liten shopping runda så drog vi oss vidare in på espresso house och tog en fika. För min del så blev det en chokladmuffins och en kopp varm choklad. Satt fint i magen och helst nu med tanke på att det börjar bli lite kallare ute och det var väldigt längesen som jag drack det.

 

Jag åkte sedan hem och satt igång maten nästan direkt. Blev kyckling med egengjort brunsås och potatis, mums.
Nu kollar jag på lite idol med katten som myser i knät.
Jag antar att sängen kallar lite tidigare ikväll med tanke på att jag inte har fått så mycket sömn, men det är väl inte fel.

Imorgon blir det en lugn dag. Har ingenting inplanerat men blir antagligen att städa lite, känner att det behövs.
Nåja, vi hörs snart igen, det kan jag lova! (:

 

 

 

I Fredags så kom min fina hem till mig och på Lördagen, alltså igår, så ringde min lillasyster mig och frågade om vi ville följa med en sväng ner till Malmö festivalen med henne och pappa. Givetvis så följde vi med dem dit, roligare det än att bara sitta hemma även om det är mysigt det med. Vi kollade på Rix Fm där ca 8 artister uppträdde och efter det så gick vi runt och kollade på resten utav festivalen. Vi kom hem runt 00.30 och då var vi lagom trötta så det fick bli sängen och dra i gång en film innan vi somnade gott.

Idag så åkte han hem igen vid 19.00 tiden, tråkigt nog. Men vi kommer att ses snart igen och det är bra att känna lite saknad.
Nu ska jag bara ta det lugnt och kanske starta någon film och mysa ner mig med katten. (:

 

Idag så hämtade min mamma mig vid middag någon gång och så drog vi hem till henne en liten stund. Vi drog sedan hem till min syster, hennes kille och lilla Novalie och hälsade på ett litet tag. Där efter så skulle mamma köra mig hem men körde ett helt annat håll och jag hade ingen aning om vart vi var på väg och det ville hon inte tala om heller. Jag sa till henne att jag kände mig kidnappad och det enda hon gjorde var att skratta. Efter att ha kört en liten bit så misstänkte jag att vi var på väg hem till min morfar, och så var det självklart. Vi stannade där en stund och pratade plus att jag kollade runt lite inne i huset, det var så längesen som jag var där. Jag var även ute och tittade lite på hans duvor som han har. Där fanns en liten duvunge som kläcktes här om dagen som jag fick hålla. Döpte honom till bob, som jag döper allting till nu för tiden, haha. Lätt namn att komma ihåg och ganska roligt tycker jag. Därför det har blivit så. (:

 

Klockan tickade iväg och magarna började kurra, och då kände vi att det var dags att dra sig hemåt igen.
Hon följde med in i 5 minuter men åkte sedan hem till sitt och jag värmde lite mat som jag hade fått över sen igår.
Jag tog sedan tag i lite plockning och städning här hemma. Mest för att jag får besök imorgon utav en väldigt nära vän. Min bästa vän.

Han ska stanna över helgen och förhoppningsvis så ska vi hitta på en massa trevligheter.

Nu ska jag snart hoppa i säng tänkte jag. Det är väl bäst så att jag orkar upp imorgon.
Innan han kommer så ska jag hinna med lite handling med pappa och kanske en klippning, vi får se.

 

Jag avrundar här nu så hörs vi antingen på Söndag eller Måndag igen. Godnatt! (:

 

Första bilden är tagen då jag gick in i mitt andra skov och dem sista två bilderna är nu.

Lite skillnad är det allt, eller vad säger ni?

 

 

Jag har en lång bit kvar på vägen. Men om man tänker tillbaka på hur sjuk jag verkligen var förut så har jag även kommit en bra bit.
Detta skovet har varit ett rent helvete rent ut sagt, aldrig varit med om någonting liknande. Varje dag är en kamp.
Ingen kan sätta ett finger på varför det går så segt den här gången när det gått så bra och fort alla andra gånger.

Tänker vi tillbaka på när skovet kom tillbaka år 2012, alltså för 2 hela år sedan, så kunde jag inte bo hemma själv i min lägenhet. Jag behövde hjälp med i stort sätt allting så som att klä på mig, hålla i saker, göra saker. Jag var så otroligt svag att jag knappt ens orkade lyfta upp mina egna armar och ben. Jag var konstant trött och sov nästan hela tiden. Jag vistades nästan aldrig utomhus och det var dels pga att jag knappt orkade men även också för att jag skämdes, jag ville inte att någon skulle se mig. Jag hamnade i en djup depression utav allting och hade dem där tankarna som ingen någonsin borde ha, jag ville inte finnas längre, jag ville få ett slut på allting.
Jag la där hemma hos min pappa som jag fick flytta hem till ett tag och stirrade upp i taket hela dagarna. Jag kunde inte göra någonting annat än att ligga och vänta på att han och min lillasyster skulle komma hem ifrån skola och jobb. Det var när dem var hemma som jag kunde försöka göra annat. Då fanns dem där som hjälp när det behövdes.
Under en tid så kunde jag inte resa mig ifrån sängen själv pga att jag var så otroligt svag i alla muskler.
Jag var fast där. Det var som ett fängelse för mig och paniken kom ofta och hälsade på.
Behövde jag gå på toaletten så kunde jag glömma det, hur skulle jag ta mig dit och hur skulle jag kunna ta mig upp där ifrån om jag lyckades att ta mig dit?
Var det riktigt bråttom någon gång så var jag tvungen att ringa någon som kunde hjälpa mig och det var ingenting som jag ville.

Då kände jag istället att jag får hålla mig vilket inte är bra egentligen.

Jag ville verkligen inte ha någon hjälp utav någon, ville klara allting helt själv men det gick inte.

Under den perioden så åt jag knappt någonting heller. Jag mådde illa så fort jag ens tänkte på mat och det tog stop så fort jag såg den.
Jag hade ingen energi alls, kunde heller inte hitta någon.

Jag hamnade helt enkelt på botten och kunde inte ta mig upp. Jag stod still och kom ingenstans.

Jag bodde även hemma hos min mamma ett tag och det var mycket pga att jag visste att hon var hemma mer.
Jag sökte efter tryggheten och tänkte att jag kanske kunde finna den där.
Men vart jag än var så fann jag den inte någonstans.
Jag hatade mig själv och allting.

Jag började träffa och prata med någon psykolog lite då och då. Jag mådde så otroligt dåligt.
Jag kände någonstans att jag inte skulle klara det här själv. Jag behövde ta tag i mitt mående, och det var snabbt.

Det kom en dag då jag inte stod ut längre, jag ville vara själv och klara mig på egen hand och bestämde mig för att flytta hem till mig igen, till lägenheten. Vi gjorde den anpassad efter mig, så att jag kunde klara av det viktigaste själv. Hur jobbigt det än kunde vara så kändes det så mycket bättre. Jag slappnade av på ett helt annat sätt och tryggheten växte sig allt större. Jag var hemma.

Mitt ibland det lilla positiva så fanns det mycket negativt.
Jag insolerade mig och ville inte ge mig ut bland folk. Jag pratade knappt med någon överhuvudtaget.
Jag började träna i en bassäng uppe på Spenshult och blev sakta men säkert lite bättre.
En dag så tog jag steget och gav mig ut, men bara om någon var med mig.
Sen har det bara gått framåt. Från att ha någon med mig så började jag tillslut ta mig ut på promenader helt själv. Promenader som blev allt längre och längre för varje gång jag var ute. Jag träffade mina vänner mer och mer och gav mig ut tillsammans med dem samt att jag hittade på saker med min egna familj utan att jag tyckte att det var jobbigt.
Jag gjorde framsteg efter framsteg trots att jag många gånger tänkte att "det här kommer jag aldrig att klara".
Jag gick ifrån att sitta hemma hela dagarna till att känna mig som en upptagen tjej som nästan alltid har någonting att göra.

Där är jag än idag plus att jag kommit mycket längre.
Jag lever i stort sätt som en "vanlig" människa även om det fortfarande finns saker som jag inte riktigt klarar helt och hållet än.
Ingen ser på mig att jag är sjuk. Jag ber knappt om hjälp utan jag klarar mig i stort sätt på egen hand.
Jag är väldigt svag i ben och armar, men jag kommer att bygga upp styrkan i dem.

Jag har en lång bit kvar på vägen. Men tänk vilka framsteg jag verkligen har gjort.
Det gäller att inte ge upp och att tro på sig själv, för vi kan!

 

 

Jag hade en väldigt trevlig utgång med vännen i Lördags. Vi träffade även några andra vänner ute som sedan följde med hem ett tag.

Det blev en sen natt och ingen sömn alls för min del. Klockan tickade på och jag ville inte sova bort hela dagen.
Vännen åkte hem vid 13.30 dagen efter. Innan hon åkte så tog vi en lång och härlig promenad i det fina vädret.
Sen tog jag det bara lugnt resten utav dagen, var väldigt seg och orkade inte göra så mycket.
Jag slumrande till i någon timma vid 16.00 tiden kan jag erkänna, men det behövde jag.

Idag har det varit en riktigt lugn dag. Försökt ringa lite samtal till olika ställen och var även ute en runda innan.
Satt mig nere vid vattnet på en bänk, lyssnade på musik och kollade på ankorna.
Tyvärr så kom regnet och hälsade på och jag fick gå hem igen, annars hade jag helt klart varit ute längre.
Fick bli att lägga sig i soffan och kela med katten en stund istället i brist på annat. Men det är alltid lika mysigt.

Nu är klockan lite över 16.00 och jag ska väl ge mig på lite mat om en stund.
Värken i kroppen håller i sig och jag är hur trött som helst.
Men kämpa, är ordet!

 

 

Igår så hade jag ett möte inne i stan på morgonen. Där efter så åkte jag hem till min syster, hennes kille och lilla bebisen.
Det skulle bara bli ett kort besök men blev ändå att jag blev kvar där tills min pappa slutade sitt jobb. 
Det var Fredag, så vi skulle ändå storhandla lite.
Innan vi tog tag i handlandet så köpte vi en varsin korv med bröd för att mätta magarna lite då varken han eller jag hade ätit någonting på hela dagen. Vi behövde även lite energi så att vi skulle orka och det var inte alls fel utan landade fint i magen.

Väl hemma hos mig igen så hjälpte han mig att skruva åt alla stolar lite och hjälpte mig även att få igång mitt internet igen.
Innan jag åkte hemifrån så hälsade åskan på en snabbis och slog av strömmen här hemma i några minuter.
Tur att jag har min pappa som ställer upp när det behövs, är så tacksam för det.

Märkte även igårkväll när det var dags att lägga sig att jag hade ont i kroppen. Kändes när jag la mig ner och har inte släppt än.
Hoppas att det bara är tillfälligt, som träningsvärk eller någonting liknande.

Nåväl. Nu ska jag hoppa in i duschen och städa av lite snabbt här hemma.
En vän kommer över lite senare. Vi ska dra ut lite och ha trevligt.
Uppdaterar när jag kan! (:

 

 

Idag fick min syster, hennes kille och lilla Novalie äntligen åka hem ifrån BB.
Vi lät dem få åka hem i lugn och ro innan jag, pappa och min lillasyster åkte och hälsade på en stund med lite fika.
Jag och min lillasyster var inom och köpte med ett litet gosedjur och ett fint litet kort som vi gav dem.

Vi har haft det jätte trevligt och jisses så söt lilla Novalie är. En underbar liten tös har dem fått.
Man ville knappt släppa taget om henne.

Nu har jag precis kommit hem och ska äntligen få lite mat i magen. Bättre sent än aldrig.

 

 

 

 

 

Det blev en underbart trevlig helg. Som ni vet så hade jag besök i helgen och han åkte hem igår kväll igen.
När vi hade kört honom till tågstationen så var vi nerbjudna hem till min pappa på lite fika med tanke på att han och morfar fyller ett helt år äldre idag, hurra hurra hurra. Vi blev kvar där ett litet tag och begav oss sedan hemåt när klockan närmade sig 00.00.

Väl hemma så blev det sängen nästan direkt.

 

MEN, det var inte allt som hände. Min ena syster är gravid och hennes vatten gick igår så hon, hennes kille och pappa var uppe på kontroll. Det var inte dags än så dem skickade hem henne och sa att inom 2-3 dagar så skulle bebisen vara här. Allting har gått bra och varit lugnt och hon skulle upp dit idag igen på morgonen på kontroll och då hade värkarna kommit igång, så nu ligger hon där uppe i väntan på att bebisen ska komma ut. Vi får se när lilla Novali som bebisen ska heta, vill komma ut hit till världen.

Får hålla tummarna för att det går snabbt och att allting går bra!

 

 

Dem två senaste dagarna så har det inte hänt så mycket. Det har nästan varit för lugnt, men skönt.
Min mamma var hemma hos mig en liten runda igår vilket var trevligt.
Vi tjabbade en massa och Nalah var väldigt kelsjuk så där fick hon en del att göra, haha.
Nalah har aldrig gått fram till henne dirket förut men det gjorde hon igår, duktiga tjejen. Stolt över hennes framsteg.

Idag har det blivit mest städning i hemmet. Jag väntar på att en kär vän ska dyka upp och stanna över helgen.
Jag kommer därför inte kunna uppdatera bloggen men kommer väl upp ett inlägg på Söndag eller Måndag.
Det märker ni helt enkelt.

Jag har en sak i huvudet som jag tänkte skriva om här på bloggen någon dag också, så håll utkik. (: