Äntligen hörrni så är jag igång med träningen på riktigt igen och det känns så otroligt jävla bra. Även om det inte blev så jätte mycket träning just idag så kom jag igång lite iallafall och det gick jätte bra måste jag säga med tanke på att jag inte varit där nu på ett par veckor i och med bältrosen som ni vet. Jag kände inte av bältrosen alls, dock så tränade jag inte den delen utav kroppen så vi får allt se nästa vecka. Jag tror att det kommer att gå bra även då. Jag är som sagt mycket bättre och det är en lättnad.

 

Det jag gjorde hos sjukgymnasten idag var att prata med henne till en början. Vi checkade av läget och jag förklarade mer noggrant varför jag inte har varit där. Jag har inte nämnt någonting om bältrosen på telefon då jag faktiskt ville ta och berätta allt när vi väl sågs och det förstod hon. Hon hade ingen aning om att det var så allvarligt och hade undrat vad det var med mig egentligen. Hon började nästan direkt med att fråga om jag varit sjuk på riktigt, så att det inte varit någonting annat. Jag antar att hon undrar mycket pga att hon vet mycket hur jag mår osv, så det hade lika väl kunnat bero på någonting annat. Trots att hon inte är utbildad psykolog så är hon lätt att prata med och verkar gärna vilja lyssna. Jag öppnar gärna upp mig om många saker när det gäller henne och det är för att jag känner att jag kan och jag känner ett förtroende, en tillit. Hon visar även att hon bryr sig genom att fråga mig varje gång hur jag mår och hur det har gått för mig med allt osv. Det känns tryggt. Sorgligt nog så kanske jag inte kommer att ha henne länge till.
Det är för att även hon har lite planer framöver, men det biten tar vi när det väl händer.

Direkt när vi fått våran pratstund på nästan en halvtimma så gick jag bort för att träna det jag hann med på den tid som var kvar.
Min sjukgymnast ville även att jag skulle ta det lite lugnare i och med att jag inte tränat på ett tag och i och med bältrosen.
Därför så blev det bara att jag tog 10 minuter på cykeln och 10 minuter på roddmaskinen.
Jag var ganska så pigg i kroppen trots allt, så enligt mig så var det inte så kämpigt och jag hade kunnat göra mer.

I ärlighetens namn så har jag fått smaka lite på träningsvärk i benen ikväll, men det hade jag nästan väntat mig.
Det är inte skönt men på så sätt så känner jag ändå att jag kämpat på riktigt bra.

Efter träningen så stod lite annat på schemat. Jag är precis hemkommen nu och klockan är ändå 20.00. Jag känner att jag bara ska ta det lugnt nu ikväll och försöka komma i säng i tid då jag ska upp klockan 07.00 och tvätta. Det är ingenting som jag ser fram emot men det måste tyvärr göras ibland. Jobbigt och tråkigt men känns alltid skönt när det väl är gjort.