Hej mina fina läsare som än håller mig trogen.

Jag vet att uppdateringen på bloggen har varit riktigt dålig den senaste tiden och det har inte kommit upp ett inlägg på ett tag. Anledningen är att jag lite tappat motivationen och jag vill väldigt gärna hitta den igen. Jag tänker väldigt ofta på bloggen och på att jag vill skriva, men sedan så blir det inte av. Jag tänker kämpa på med bloggen så gott jag kan då jag älskar den. Håll ut, stanna med mig.

Det har hänt lite sedan jag skrev sist. Jag har tränat på varje vecka och även träffat min läkare en gång samt att jag har hunnit vara uppe på behandling vid ett tillfälle. Behandlingen gick bra, träningen har gått super och jag är nöjd med läkarbesöket.

Det går sakta framåt, men med väldigt små steg så går jag mot en starkare kropp.


Vad säger ni om att gå in på lite mindre roliga nyheter?

För ett litet tag sedan så märkte jag hur mitt ena knä började göra lite ont och det var i samband med träningarna som jag märkte av det mest. Det gick ca 3-4 veckor och jag kände allt av mer hur mitt andra knä började göra ont på samma sätt. Konstatera att dem bara gör ont när jag utför vissa aktiviterer, står på knä eller böjer dem lite mer. Det känns som att dem gör ondare än förut och min sjukgymnast har även lagt märke till det och det är självklart någonting som vi har pratat om. Hon ska känna och titta lite på det vid nästa träning. Innan så har jag inte brytt mig så mycket om det, men nu när jag knappt kan stå på dem längre så är det lite annat.

Jag har blivit stelare i kroppen och då är det mest benen som jag syftar på. Att ta på mig strumpor är någonting som jag kämpar med varje dag. Det gör alltså ont där vid knäna. Jag försöker att hålla igång kroppen så gott jag kan varje dag och hittar gärna på saker så som att åka iväg, därför så kan det inte handla om att jag sitter still för mycket. Vore väldigt konstigt, tycker jag iallafall. Vem vet.

Jag har än inte hört någonting ifrån kirurgen, inte fått träffa någon än och jag tjatar på min läkare.
Det här funkar inte..Borde jag ta tag i det på annat sätt tro? Hur svårt kan det egentligen vara?

Jag pratade med min läkare för inte alls längesen angående en del saker. Han misstänker starkt att jag har fibromyalgi.
Jag kan försöka att lägga upp ett inlägg om det och förklara lite mer noggrant någon dag.

Mitt psykiska mående går upp och ner hela tiden, jag får inte riktigt någon lugn och ro inom mig själv.
Jag ska försöka att ta tag i psykolog biten så att jag har någon att prata med. Det är viktigt.