Idag så skulle jag ha tränat klockan 13, men fick tyvärr ställa in tack vare att magen inte riktigt ville sammarbeta idag.
Och med tanke på det så tänkte jag skriva ett litet inlägg angående det hela som jag nämnde igår.

Någon gång i början utav förra året så började jag märka att jag ofta hade ont i magen och det kom allt mer och mer.
Jag gick med det ett litet tag innan jag sökte upp en läkare för att kolla upp det. Dem tog lite prover som inte riktigt visade någonting speciellt. Just då så gick dem efter att jag åkt på magkatarr som kanske till och med börjat bli ett magsår.

Jag fick ett par tabletter mot det som kanske hjälpte lite. Men det tog inte lång tid innan magproblemen kom tillbaka. Jag fick magsmärtor och var allmänt dålig i magen, om man säger så. När kramperna kom så var det toaletten som gällde.

Ibland har det varit lugnt men så helt plötsligt så kommer en kramp. Jag valde därför att söka upp en läkare igen för att göra lite mer tester och en mer ordentlig undersökning. Dem tog då flera prover som heller inte visade någonting. Och där efter så satte dem diagnosen IBS. Och för er som inte vet vad IBS är för någonting så är den lättaste förklaringen känslig tarm.

Jag undrade hur jag kunde åka på det bara så där helt plötsligt. Läkarens förklaring var att jag antagligen haft en infektion i magen tidigare som utlöst det. Han ville alltså få det att se ut som att jag hade en infektion när jag sökte upp en läkare första gången och att det då inte var magkatarr eller magsår. Dock så vet jag att han har fel. Hade jag haft en infektion i magen då så hade dem sätt det på proverna, så jag vet att det inte handlade om det. Med tanke på att jag inte tror på den historien så är jag inte heller säker på diagnosen IBS. Mycket stämmer kanske in med den diagnosen, men samtidigt så finns det så mycket annat också.

När jag berättat om det här för mina nära så känner dem likadant som mig. Dem lyssnar mer på min berättelse än går efter vad läkaren har sagt till mig. Oftast så ska man lyssna på sin läkare, men även dem kan ha fel.
Jag har läst att det är många som fått fel diagnos, så varför kan inte jag vara en utav dem?
Diagnosen IBS sätter dem när dem inte hittar någonting annat när dem tar prover. 
Det finns heller inget prov man kan ta för att se att det är IBS, utan man får gå mer på symtomen.

Jag har mycket omkring mig, saker som händer hela tiden och jag känner mig väldigt ofta orolig, rädd och stressad.
Att jag har problem med magen kan också bero på att den inte får lugn och ro. För jag är inte lugn inombords.

När jag tog upp det med min läkare som har hand om sjukdomen igår, så tyckte han också att det var lite konstigt.
Han undersökte magen lite och sa att när smärtorna är som värst så är det antagligen lite tarmvred jag får. När smärtorna går över så lägger väl tarmen sig till rätta igen. Det finns dem som lider utav tarmvred och som får opereras, men riktigt så illa är det inte för mig. Mitt går ju faktiskt över efter en stund/ett tag.
Sen är det ju inte helt 100 % säkert att det är så heller, så det ska jag inte direkt påstå. Men vet vem, kan vara.

Nu i ca en månads tid så har jag varit mer förstoppad i magen, har haft kramper men inte kunnat göra någonting på toaletten.
Det kommer vissa dagar då jag har tur och kan tömma lite, men det har inte varit ofta och jag är riktigt hård.
Jag vet inte riktigt hur det är just nu med magen, det vet jag aldrig längre. Igår när jag var hos läkaren så tömde jag tarmen en del och har även gjort det lite idag. Jag går på toaletten så fort jag känner att den börjar krampa.

Det här med kramper i magen stöter jag på varje dag, det tar verkligen på krafterna. Vad beror det egentligen på?
Jag har märkt att magen sätter igång mycket mer så fort jag blir rädd, orolig, stressad eller har någon annan typ utav sådan känsla i kroppen. Därför så försöker jag att hålla mig så lugn som jag bara kan och vill att folk som jag träffar också tänker på det.

Det är inte kul att vara ute bland folk och få kramper i magen. Det leder också lätt till att man vill hålla sig inomhus.

Läkaren igår skrev ut någonting till mig som jag kan hämta ut på apoteket. Någonting mot förstoppning.
Blir jag förstoppad nu igen så ska jag ta och hämta ut och testa det.
Jag vet att det inte räcker, jag behöver antagligen ta mig till vårdcentralen igen och ta upp alla mina problem. Folk i min närhet förstår inte hur jag kan stå ut med att gå med det här varje dag och dem förstår absolut inte hur jag har kunnat gå med det så här länge. Det förstår egentligen inte jag heller. Jag antar att jag försöker dra mig ifrån läkare så mycket jag kan.

Jag inser mer och mer att jag måste ta tag i det här. För vad är det för liv jag lever egentligen?

Det här är någonting som jag inte riktigt har velat gå in på tidigare eller ens skriva om. Mycket för att jag känner att jag skäms, men vad är det egentligen att skämmas över? Vi alla har våra problem mer eller mindre. Jag är inte ensam om att ha såna här problem så varför ska inte jag kunna vara öppen om det? Det är så otroligt dumt egentligen.

Nu vet ni iallafall lite mer. Och jag kan tala om att ha den här sjukdomen med svaghet och även dessa magproblem är ingen dans på rosor. Det är väldigt kämpigt och jag förstår inte varför jag ska råka ut för båda delarna samtidigt.

Jag hoppas att ni uppskattar min ärlighet och öppenhet. Det är fortfarande någonting som jag jobbar på och kämpar med varje dag.