Som ni kan läsa i mitt förra inlägg så pratade jag med min läkare för ett litet tag sen bara och då kom misstanken om fibromyalgi upp. Han misstänker det starkt eller han säger att han i stort sätt är säker på att jag har det och är villig att sätta diagnosen till och med. Vi satt och pratade om det och han ställde en massa frågor samt tryckte på en massa punkter på hela kroppen. Alla punkter han tryckte på gjorde i stort sätt ont och därför växte misstanken starkare. Elva av arton specificerade ställen ska det minst ömma/göra ont på. Det handlar inte enbart om smärta utan det finns annat att utgå ifrån också. Jag har gått igenom en massa olika symptom på nätet som man kan ha och oftast har om man lider utav den här sjukdomen. Jag har då märkt att jag lider utav väldigt många utav dem och självklart behöver det inte betyda att jag har just fibromyalgi bara för det, med tanke på att det är mycket som kan spela in.

Det finns inga prover som man kan ta för att fastställa sjukdomen utan man utgår ifrån symptomen och punkterna i första hand.
Den kan vara svår att fastställa pga det och som jag nämnde innan så kan det vara så mycket som faktiskt spelar in.

Dem tre största symptomen är smärta, sömnstörningar och trötthet.
För er som vill veta mer om själva sjukdomen så är det bara att googla, där finns mycket bra och nyttig information.

 

Hur och vart fick jag min egna misstanke ifrån?

För det första så har min mamma diagnosen och vi har bollat lite tankar med varandra samt så kan det finnas en ärftlighet.
Vi känner igen oss i varandra gällande många saker när det kommer till smärta. Jag har som sagt även läst mycket om det på nätet nu det senaste och märkt att mycket utav det stämmer in och därför så tog jag upp det med min läkare för att se vad han trodde om det osv. Jag ville veta om det var någonting som jag skulle släppa eller hålla fast vid och gå vidare med.

Som sagt, enligt mig så är det en stark misstanke men jag sitter inte och säger att jag har diagnosen.
För att jag ska vara säker så vill jag prata mer om det och gå igenom det mer noggrant.
Jag vill inte få en fast diagnos som inte stämmer, bli feldiagnotiserad så att säga.
Fibromyalgi eller inte så är det någonting som gör att jag mår som jag mår och jag vill veta vad.

Jag letar inte fel, jag vill bara att rätt ska vara rätt. Jag vill känna mig själv och min kropp.
Jag vill inte att någonting ska vara ur balans, jag vill inte att någonting ska vara fel med mig. Jag vill inte vara sjuk på något sätt alls, men är det så, så vill jag veta vad det är och utgå ifrån det/ta det där ifrån. Jag vill göra det bästa utav allt men för att kunna göra det så måste jag veta vad det är som inte stämmer. Det kommer alltid att finnas folk som inte tror på en, tyvärr. Huvudsaken är att jag själv gör det. Jag vet hur jag mår, jag vet hur jag känner och jag tjänar ingenting på att överdriva eller hitta på. Jag söker inte medlidande utan jag vill bara ha förståelse. Jag vill finna mig själv och vart jag står. That's all.

 

 

Hej mina fina läsare som än håller mig trogen.

Jag vet att uppdateringen på bloggen har varit riktigt dålig den senaste tiden och det har inte kommit upp ett inlägg på ett tag. Anledningen är att jag lite tappat motivationen och jag vill väldigt gärna hitta den igen. Jag tänker väldigt ofta på bloggen och på att jag vill skriva, men sedan så blir det inte av. Jag tänker kämpa på med bloggen så gott jag kan då jag älskar den. Håll ut, stanna med mig.

Det har hänt lite sedan jag skrev sist. Jag har tränat på varje vecka och även träffat min läkare en gång samt att jag har hunnit vara uppe på behandling vid ett tillfälle. Behandlingen gick bra, träningen har gått super och jag är nöjd med läkarbesöket.

Det går sakta framåt, men med väldigt små steg så går jag mot en starkare kropp.


Vad säger ni om att gå in på lite mindre roliga nyheter?

För ett litet tag sedan så märkte jag hur mitt ena knä började göra lite ont och det var i samband med träningarna som jag märkte av det mest. Det gick ca 3-4 veckor och jag kände allt av mer hur mitt andra knä började göra ont på samma sätt. Konstatera att dem bara gör ont när jag utför vissa aktiviterer, står på knä eller böjer dem lite mer. Det känns som att dem gör ondare än förut och min sjukgymnast har även lagt märke till det och det är självklart någonting som vi har pratat om. Hon ska känna och titta lite på det vid nästa träning. Innan så har jag inte brytt mig så mycket om det, men nu när jag knappt kan stå på dem längre så är det lite annat.

Jag har blivit stelare i kroppen och då är det mest benen som jag syftar på. Att ta på mig strumpor är någonting som jag kämpar med varje dag. Det gör alltså ont där vid knäna. Jag försöker att hålla igång kroppen så gott jag kan varje dag och hittar gärna på saker så som att åka iväg, därför så kan det inte handla om att jag sitter still för mycket. Vore väldigt konstigt, tycker jag iallafall. Vem vet.

Jag har än inte hört någonting ifrån kirurgen, inte fått träffa någon än och jag tjatar på min läkare.
Det här funkar inte..Borde jag ta tag i det på annat sätt tro? Hur svårt kan det egentligen vara?

Jag pratade med min läkare för inte alls längesen angående en del saker. Han misstänker starkt att jag har fibromyalgi.
Jag kan försöka att lägga upp ett inlägg om det och förklara lite mer noggrant någon dag.

Mitt psykiska mående går upp och ner hela tiden, jag får inte riktigt någon lugn och ro inom mig själv.
Jag ska försöka att ta tag i psykolog biten så att jag har någon att prata med. Det är viktigt.

 

Äntligen så fick/kunde jag köra ett träningspass igen efter att ha varit sjuk, åh, äntligen äntligen äntligen.
Självklart så var jag väldigt seg i kroppen efter att inte ha varit igång med kroppen ordentligt på ett litet tag. Jag fick ta det lite lugnare än vanligt men ändå försöka att köra på ett vanligt pass. Kändes lite, men det var ändå väldigt skönt.

 

Tog mig upp på cykeln i tio minuter och sedan roddmaskinen i tio minuter för en lite uppvärmning. Jag gjorde sedan som vanligt lite britsövningar som innehöll bäckenlyft, situps, en ryggövning och lite benpendling. Jag stod sedan på alla fyra och gjorde en övning med ett par hantlar på två kilo vilket jag inte använt innan. Jag brukar alltid köra med hantlar på ett kilo, men det kändes riktigt bra faktiskt. Skiftade sedan ifrån två kilo till ett kilo och körde andra övningar i stående position. Mellan varven så gjorde jag lite hällyft som jag också brukar göra. Som jag nämnde tidigare så gick det segare idag, dock så ska jag allt se till att komma igång som förut igen.

Höll igång kroppen lite mer sedan genom att vara ute och gå i det fina vädret resten utav dagen med min ena systers barn då jag fick äran att sitta barnvakt då hon hade lite att stå i. Det var verkligen underbart och jag älskar att få umgås med dem.

Ett härligt träningspass med en liten "god" träningsvärk i ena benet senare på kvällen när jag väl hade kommit hem.
Men hey, då vet man att man har ansträngt sig iallafall. (:

 

Nu är jag äntligen så gott som frisk igen, åh en sån skön känsla. Man borde alltid uppskatta när man mår bra.
Tyvärr så blir det ingen behandling för min del imorgon. Jag ringde till dem idag och dem vill vänta en vecka till så att jag hinner ta nya prover osv nu efter att jag legat hemma såpass sjuk som jag blev utav den förkylningen. Finns inte så mycket att göra.

Det var en order ifrån min läkare och jag lyssnar självklart även om det hade varit skönt att få den överstökad nu.

Jag ska försöka att träna nu på Onsdag, ska bli spännande att se hur det går.
Ska se till att komma igång med allt igen. Det gäller att kämpa på för allt som det är värt.

 

 

Det är en väldigt envis förkylning som jag åkt på som inte riktigt vill ge med sig. I Tisdags så fick jag ringa och avboka min behandling då jag inte får ta den om jag är sjuk på något sätt. I Onsdags fick jag även avboka träningen igen då jag känner att det inte kommer att göra mig gott, tråkigt nog. Jag känner mig klart bättre än vad jag gjorde för ett par dagar sen men är fortfarande inte helt bra. Jag har ingen hög feber längre vilket är skönt men kroppstemperaturen är fortfarande förhöjd, konstigt nog. Snuvig är jag fortfarande, hostan är tyvärr kvar och jag känner mig fortfarande lite hängig i kroppen. Jag har bokat in en ny tid för behandling nu på Tisdag den 19 april, förhoppningsvis så är jag frisk då så att jag kan få den överstökad. Well hörrni, vi får se om turen faller sig in.

 

 

Hörrni, jag ligger hemma i världens förkylning. Febern, huvudvärken, hostan, halsontet och snorheten har tagit över min kropp.
Det har kommit smygandes i ett par dagar och först i Lördags blev jag sämre och värre har det blivit. Febern har stigit en hel del och jag har nästan tappat hela rösten. Jag är helt slut i hela kroppen och känner mig svag. Det här är väldigt jobbigt och kämpigt.
Det är iallafall skönt att veta att jag kommer att bli bättre, det sitter inte i livet ut. Tråkigt när det händer bara.

Som ni då förstår så blir det ingen träning för min del vilket gör mig väldigt arg, men vad ska man göra.
Jag ska upp på behandling nästa Tisdag, jag är förhoppningsvis bättre tills dess annars får jag inte ha behandlingen.

Tänkte uppdatera er lite snabbt bara. Nu ska jag bädda ner mig igen och hoppas på att jag vaknar upp helt frisk imorgon.
Jag hoppas att ni mår bra där ute och är pigga och friska.

 

 

I Torsdags så var jag iväg och träffade min läkare för lite uppdatering och bokning utav en ny Mabthera behandling. Jag hade förberett mig med lite frågor och ännu en liten utskällning gällande kirurgen jag ännu inte fått någon tid till. Angående kirurgen så har min läkare vid tillfällen tidigare tagit upp det med någon chef eller överläkare som lovade att ta hand om det, dock så är ingenting gjort vilket gör mig arg då det är någonting hela tiden. Nu säger iallafall läkaren att han genast ska ta tag i det själv så jag hoppas verkligen på det. Två års väntan är en lång tid och det har varit en lång tid full utav tjat som inte ens ska behövas. Det är så fel.

Proverna som jag tagit ser fortfarande OK ut vilket är en lättnad. Jag ska ändå fortsätta min behandling tills vidare för att försäkra mig om att proverna förblir så, om det nu är behandlingen som hjälper till att hålla den i viloläge vill säga. 

 

Jag började prata ännu en gång om mina händer som jag inte alls trivs med och fick nu utskrivet en slags kortison salva som jag ska testa. Förhoppningsvis så funkar den och tar bort rodnaden/rödheten. Han tycker själv inte att mina händer är något att skämmas för och han tycker inte att dem sticker ut så mycket. Dock så är det jag som lever med dem och jag tycker att det är jätte jobbigt.

 

Angående om jag ska undvika solen eller inte i sommar var en stor fråga. Jag försöker att leva som en "normal" person och har gjort det hittills, jag tänker inte alltid på att det just är en HUD och muskelsjukdom. I och med att jag inte tänkt på det alltid så har jag alltid solat, badat och bränt mig i solen som många andra har gjort. Min läkare tycker att jag ska fortsätta som jag gör, om jag mår bra utav det. Han ser inte solen som ett hinder för min del vilket är skönt. Jag minns att jag skulle undvika solen när jag var liten, men det var nog mest pga kortisonbehandlingen som jag gick på. Jag vill inte stöta på några hinder. Tyvärr kommer dem ibland och det gäller alla.

 

Jag gick även in på den otroligt jobbiga tröttheten som jag får stå ut med varje dag. Det är ett problem för både mig och många andra som jag vet. Jag lider utav kronisk trötthet och det har jag både hört och läst om kan uppkomma med dessa reumatiska sjukdommarna. Det finns väl tyvärr inte så mycket som man kan göra åt saken vad jag har förstått. Min läkare hade heller inga tips och då jag berättat om att jag pratat med andra med samma sjukdom osv så tyckte han att jag kunde höra om någon annan har något tips liggandes. Vi får väl se. Känslan säger mig att jag på något sätt får bli ett med tröttheten. Tyvärr. Någon som har något tips?

Det fanns lite andra småsaker som jag tog upp och vi gick igenom, jag orkar bara inte skriva ner exakt allting.
Vi satt och pratade i ca en timma och det var ett skrattfullt möte vi hade. Det är trevligt. Jag är en person med humor och jag är väldigt ofta skämtglad. Jag tror även att det är lättare för mig att gå igenom det hela med sjukdomen om man även blandlar in lite humor i det, på ett milt sätt. Tex när jag sitter hos läkaren, det blir lättare för mig att sitta där och prata då istället för att man enbart är allvarlig. Jag är glad över att min läkare tar del utav min humor och gärna hakar på, på det planet har vi någonting gemensamt. (Samma humor). Självklart så ser man det seriösa samtidigt, det är ingenting som man skämtar bort.

Efter att vi samtalat ett bra tag så gav jag mig bort och bokade in en ny tid för behandling. Jag ska upp dit nu den 12 april klockan 10.00. Jag ser inte fram emot det men det är skönt sen när det är gjort. Dem är väldigt trevliga där med, så det lättar upp lite.

Jag fick reda på en sak ifrån min läkare angående behandlingen med. Sjukdomen i sig sänker ner immunförsvaret och det gör även den här behandlingen som jag får. Därför så är mitt immunförsvar väldigt dåligt. Jag märker själv av hur lätt sjuk jag kan bli

Well, det var i stort sätt allt.
Det har inte blivit någon träning för mig dessa två veckorna då jag känt mig krasslig i kroppen. Därför inga inlägg om det.
Vi hörs förhoppningsvis snart av igen och jag hoppas att ni mår bra och kämpar på. Stor kram.

 

  

Jag blev ca 15 minuter sen till träningen den här gången pga att min mage inte alls var på min sida den morgon/förmiddagen. Kom inte riktigt iväg och när jag väl hade kommit en liten bit på vägen så fick jag vända hem igen pga att en toalett behövdes. Tillslut så chansade jag och det gick bra, magen lungade ner sig efter en stund som tur var. Jag hatar när den inte vill sammarbeta.
Tyvärr är det inte första gången den krånglar och långt ifrån den sista. Ibs säger läkaren och jag vet inte vad jag tror.

 

Till träningspasset.
Eftersom att jag blev lite sen så fick jag anpassa mig lite efter det. Jag körde en uppvärmning på träningscykeln i 10 minuter och hoppade sedan över roddmaskinen för att hinna med annat. Jag gjorde mina britsövningar, sträckte/töjde benen och gjorde sedan 30 stycken hällyft gånger 2. Jag gav mig sedan på hantlarna och gjorde tre olika övningar där. Varje gång så kör jag ca 15 stycken/arm per hantelövning gånger 2. Jag gick därefter ner på golvet och gjorde en till övning där med hantlarna. Innan jag gick upp därifrån så testade jag att göra armhävningar fast i stående position på alla fyra som jag gjort vid något tillfälle förut. Jag reste mig upp ifrån golvet totalt 4 gånger varav jag skiftade ben att arbeta med. Avslutade det hela med ännu ett par hällyft på hela 40 stycken, det kändes gott i vaderna kan jag tala om. Jag tror inte att jag hann med så mycket mer efter det. Det var iallafall ett härligt träningspass och det kändes klart lite i kroppen även om jag inte hann med allt som jag annars brukar göra.

 

Självfallet så startades träningspasset upp med ett tiominuterspass på cykeln och sedan ett tiominuterspass på roddmaskinen. Jag gjorde sedan mina övningar på britsen och där ingick situps, bäckenlyft, ryggövning och lite ben töjning/stretchning. Jag körde därefter ett litet pass med hantlar på 1 kg. Mellan hantelpassen så gjorde jag även mina hällyft och då gör jag ca 30 åt gången runt 3 gånger totalt. Jag gick sedan ner på golvet och gjorde en övning där med hantlarna plus att jag stod på fyra och sträckte ett ben i taget utåt allt vad jag kunde ett par gånger innan det var dags att ta sig upp ifrån golvet igen. Tog mig upp och ner ca 5 gånger, det är mycket för att försöka hitta muskeln man jobbar med där och träna upp den. Jag tog mig därefter bort och körde steppen, rakt upp och ner och även i sidled som jag brukar. Höjde även steppen den här gången så det blev lite mer utmaning. Det gick ganska så bra faktiskt, jag är nöjd. Avslutade träningspasset med ytterligare ett armpass med hjälp utav en maskin. Det kändes riktigt bra.

 

 

Till att börja med så vill jag be om ursäkt och säga att jag skäms över att jag inte uppdaterat bloggen nu på ungefär 3 veckor. För det första så har jag tillbringat väldigt mycket tid med grabben min då han har varit ledig ifrån jobbet lite och därför tillbringat sin tid här hemma hos mig. Jag har svårt för att hitta tid till bloggen när jag spenderar dagarna med honom. Han vet om min blogg men jag är fortfarande inte helt öppen med den inför honom då det fortfarande kan vara lite jobbigt. Med tanke på det så blir det inte att jag sitter med den när han är här. Dock så är det inte hela anledningen till att jag har varit borta. Jag har under en period nu varit väldigt trött, om det beror på vädret, mitt mående eller annat vet jag inte. Jag försöker att fylla upp dagarna för att ha någonting att göra och jag tycker att jag lyckas någorlunda med det. Det är bara så otroligt jobbigt när tröttheten tar över en totalt, jag är mycket tröttare än vanligt just nu. Men hey, så blir det ibland. Förhoppningsvis så blir det bättre snart. Ville bara ge er en förklaring till min oaktivitet.

Well.
Jag orkar inte skriva och berätta om mina tre senaste träningspass, dem har i stort sätt sett ut som dem senaste jag skrivit om.
Vi kör mycket armar nu för att verkligen få igång dem. Jag har även köpt hem ett par hantlar som jag kan och ska träna lite med här hemma när jag känner för det. Dem ligger på 1kg var för sig. Känns skönt att ha inhandlat mer träningsredskap, det kan nog trigga igång min viljestyrka inom träningen här hemma ännu mer. Det är bra och jag ska se till att använda dem väl.


Jag älskar att skriva och jag älskar att skriva på min blogg, jag älskar även att nå ut till er andra.
Jag vill lägga ner mer tid på bloggen och jag ska verkligen försöka så gott jag kan. Jag ska försöka hitta tid oavsett.
Jag vill ha er kvar, ni ger mig styrka genom att bara läsa mina inlägg. Tro det eller ej. I love you guys.

 

 

 

 

 

Pass nummer trettioett:

Jag fick till en början värma upp på träningscykel och roddmaskin men efter det så blev det inget vanligt pass som jag brukar köra utan min sjukgymnast ville kolla lite hur jag ligger till. Det gjorde hon genom att sätta vikter på handlederna och jag fick höja upp dem så många gånger som jag orkade, en arm i taget. Efter det så lade jag på rygg och vi kollade styrkan i nacken lite genom att jag lyfte huvudet upp och ner åter igen så många gånger som jag orkade. Hon blev därefter nyfiken på hur mina ben låg till så vi gick därför bort till en stepp och jag fick ta mig upp och ner ifrån den tills jag kände att det tog stopp. Jag klarade dem här testen bättre än förut och det visar att det går framåt vilket gjorde oss båda nöjda och glada. 

 

 

Lite tröttsamt för er att läsa nu kanske, men cykeln och roddmasiken är uppvärmningen för min del i början utav varje pass. Tio minuter vadera, det brukar räcka för min del. Min sjukgymnast kom sedan förbi för att hon ville att jag skulle arbeta lite mer med armarna det passet. Först så fick jag sträcka ut armarna lite med hjälp utav en vägg och hon hade även med sig två par hantlar med olika vikter. 0,5 och 1kg, har jag för mig. Vi gjorde lite olika övningar med dem och mellan varven så körde jag lite stepp också. Det var nog i stort sätt det vi höll på med det här passet och det kändes ändå väldigt skönt. Jag fick sen med mig ett liten Schema hem som jag bad om. Det är lite övningar som jag kan göra själv här hemma när jag känner för det. Ska försöka att komma igång med det nu, på riktigt. Trögstartad som jag är när det gäller att träna själv hemma så ska det bli intressant att se, haha. Wish me luck.

 

 

Mitt trettionde träningspass körde jag nu förra Onsdagen, dock så kommer det här inlägget upp ett par dagar senare i och med att jag inte haft tid till att sätta mig ner och skriva om det. Har haft en del att göra dessa dagarna och inte varit hemma speciellt mycket.

 

Passet började självklart med cykling i 10 minuter och sedan 10 minuter på roddmaskinen. Jag gick ner på golvet direkt efter uppvärmingen och gjorde mina i vanliga fall brits övningar där istället. Bäckenlyft, situps, benpendling, bensträckning och ryggövning. jag gjorde även en annan variant gällande ryggövningen där jag inte nuddade golvet med händerna eller armarna. Sträckte ut dem framför mig som om jag skulle dyka ner i vattnet och drog dem mot mig när jag gick upp för att det ska kännas i skulderbladen. Sträckte även ut ryggen lite och fick därefter hjälp med att sträcka/töja ut benen en del liggandes på först mage och sedan rygg. Jag fick resa mig ifrån golvet ett par gånger med hjälp utav föremål och avslutade sedan hela passet med ett armpass med hjälp utav en maskin. Jag tror att det var allt jag gjorde, jag kommer iallafall inte på någonting annat just nu när jag försöker att tänka efter.

Det blev mycket prat angående mina framsteg sen första gången jag började träna uppe på Spenshult. Det är väldigt ledsamt men för mig är det både skönt och nyttligt att prata om det ibland då jag kan se mer hur mycket bättre jag faktiskt har blivit bara sen dess.
Det går långsamt framåt, men det viktigaste är att jag gör framsteg och att jag faktiskt blir bättre och inte tvärtom.
Jag kan dock inte sluta tänka på att det aldrig skulle ha gått så här långt egentligen, men jag kan inte göra någonting åt det.
Det jag kan göra nu är att träna på och försöka att fokusera på det bättre och det är vad jag gör.

Jag hoppas att även alla andra som går igenom någonting mindre roligt kämpar på och försöker att fokusera på det positiva.
Vi är inte ensamma och det vi går igenom gör oss starkare, kom ihåg det.

 

 

Det här är någonting som jag tycker är riktigt jobbigt vill jag börja med att tillägga i ren ärlighet.
Många gånger vill jag gömma undan mina händer så att folket runt omkring inte får syn på dem. Dem gör mig väldigt osäker och jag har fått kommentarer om dem innan, främst ifrån familj och vänner. Min familj tänker inte alltid på vad dem säger vilket ibland kan förvärra saker och ting. Jag kan inte påstå att någon någongång har sagt någonting grovt angående mina händer, men är man missnöjd eller osäker på någonting så tar man lätt åt sig utav det minsta lilla. Jag kommer ihåg i somras när jag och en vän var ute och grillade och den här personen brast ut "OJ, hände det där nu när vi stod vid elden? har du bränt dig?", vill nämna här att jag ändå har förklarat och visat för den här vännen tidigare. Självklart är det inte alltid lätt för alla att komma ihåg allting och det får man respektera för så är det. Många tror också att mina händer ser ut så här i och med att det är kallt ute, fått en liten kommentar om att dem ser hemska ut. Dem kan absolut se lite värre ut nu när kylan sätter sig på dem, men så här har dem sett ut ett bra tag nu.
För många så är det inte en stor grej men för mig så har det tyvärr blivit det. Det är även svårare att acceptera när folk som nämnt det för mig verkar se endast negativt om det. Jag försöker att ignorera och blir inte direkt ledsen när det kommer på tal med någon, dock så sitter det ändå i huvudet och jag skäms. Kan tillägga att "utslagen" inte gör ont, dock så ser mina nagelband ibland förstörda/sjuka ut och det kan klart kännas när man rör vid dem. Fast det är väl ändå självklart, det gör ont när nagelbanden tex går upp eller liknande när det gäller alla. Annars så lider jag inte överhuvudtaget mer än att det syns. Jag ska inte sitta här och göra en stor grej utav det, det är fortfarande mina (på ett lite annorlunda sätt men fortfarande) vackra händer. Händer som händer, huvudsaken är att dem faktiskt fungerar. Det ska man vara tacksam och glad över tycker jag.
Jag smörjer in dem med mjukgörande för att det inte ska torka ut och förvärras på något sätt.
Sist jag träffade min läkare så ville han inte ge mig någon salva emot det då han inte tror att det kommer att hjälpa. Vad vet jag.

 

 

Igår var jag för trött för att lägga upp ett inlägg så jag gör det idag istället. Igår så körde jag som ni ser i rubriken träningspass nummer tjugonio. Det blev ett härligt pass, jag hann med ganska så mycket faktiskt vilket kändes riktigt skönt.

Först så gav jag mig på cykeln och roddmaskinen, 10 minuter på varje som jag brukar. Jag fick sedan lite hjälp med att försöka töja ut benen lite genom att ligga på både rygg, mage och sedan i sittläge. Jag gjorde sedan en annan övning där jag stod uppe på en step med ryggen mot väggen och hukade mig rakt ner så långt som jag kunde för att sedan ta mig upp snabbt igen ett par gånger. Gjorde även samma övning fast där hukade jag mig ner med bara ett ben och det andra benet höll jag utanför steppen. Lite jobbigt att förklara ibland när man inte kan visa men jag hoppas att ni förstår iallafall. Efter dem övningarna så gjorde jag mina andra övningar på britsen där jag kör situps, bäckenlyft, benpendling, bensträckning och en ryggövning. Jag sträckte även ut ryggen lite på annat sätt där jag stod på alla fyra. Jag fick sedan ta mig ner på golvet ett par gånger för att sedan ta mig upp igen. Den övningen är fortfarande jobbig då jag fortfarande behöver hjälp med hjälp utav något eller någon. Dock så ska jag klara det helt på egen hand en dag igen snart, får träna lite mer först bara. Vill ha tillbaka min styrka som jag hade förut och det ska jag kämpa för.
Det sista som jag avslutade hela träningen med var ett kort armpass med en maskin, sååå skönt.

Som ni ser så hann jag ändå med en hel del och det är jag väldigt glad för. Det är så här som jag vill ha mina pass.
Vi har nu bokat in några pass till och det kommer fortsätta att vara en gång i veckan, samma dagar. (:

 

 

Hörrni, idag kom jag igång med träningen igen. Första träningspasset för i år och det kändes/känns riktigt jävla underbart.
Vi har även idag bokat in ytterligare 8 träningspass framöver vilket också känns bra, dock fortfarande en gång i veckan. Jag ska försöka att ta tag i den träning som jag kan göra här hemma, lättare sagt än gjort, men jag ska kämpa. Jag vill även skriva in mig på gymmet här där jag bor så att jag kommer igång ännu mer. Jag vill se ännu mer framsteg, jag vill bli ännu bättre ännu snabbare.

Till träningspasset.

Till att börja med så gick jag och min sjukgymnast in i ett rum för att prata i några minuter då vi inte setts på ett litet tag. Alltid bra med lite uppdatering om hur allt har gått och hur allt går och är osv. Blev att vi pratade i ca 15 minuter innan jag statte igång.
Självklart så blev det uppvärmning på cykeln i 10 minuter och sedan roddmaskinen i 10 minuter. Jag drog direkt på ca 30 hällyft efter uppvärmningen för att sedan göra lite övningar på britsen. Det fick bli situps, bäckenlyft, benpendling, en ryggövning samt lite bensträckning. Min sjukgymnast kom sedan förbli och då bestämde vi oss för att försöka töja ut kroppen lite mer. Vi fokuserar mest på benen gällande det eftersom att vi anser att det är där jag behöver mest hjälp. Vi gjorde tre olika övningar där jag fick ligga på rygg gällande två och på mage gällande den tredje. Jag ska även försöka att göra dessa övningarna hemma, det kan hjälpa väldigt mycket.
Avslutade sedan träningen med ytterligare 30 hällyft.

Vi pratade i någon/några minuter efteråt och vi tänker fokusera mycket på att töja kroppen hädanefter. Det innebär inte att all annan träning läggs åt sidan under tiden utan jag kör självklart på det jag hinner. Jag behöver bli rörlig i kroppen igen, det kommer att underlätta mycket för mig i vardagen. Det tror jag också att ni alla förstår. Det kommer att bli bra, jag har det på känn.