Som ni kan läsa i mitt förra inlägg så pratade jag med min läkare för ett litet tag sen bara och då kom misstanken om fibromyalgi upp. Han misstänker det starkt eller han säger att han i stort sätt är säker på att jag har det och är villig att sätta diagnosen till och med. Vi satt och pratade om det och han ställde en massa frågor samt tryckte på en massa punkter på hela kroppen. Alla punkter han tryckte på gjorde i stort sätt ont och därför växte misstanken starkare. Elva av arton specificerade ställen ska det minst ömma/göra ont på. Det handlar inte enbart om smärta utan det finns annat att utgå ifrån också. Jag har gått igenom en massa olika symptom på nätet som man kan ha och oftast har om man lider utav den här sjukdomen. Jag har då märkt att jag lider utav väldigt många utav dem och självklart behöver det inte betyda att jag har just fibromyalgi bara för det, med tanke på att det är mycket som kan spela in.

Det finns inga prover som man kan ta för att fastställa sjukdomen utan man utgår ifrån symptomen och punkterna i första hand.
Den kan vara svår att fastställa pga det och som jag nämnde innan så kan det vara så mycket som faktiskt spelar in.

Dem tre största symptomen är smärta, sömnstörningar och trötthet.
För er som vill veta mer om själva sjukdomen så är det bara att googla, där finns mycket bra och nyttig information.

 

Hur och vart fick jag min egna misstanke ifrån?

För det första så har min mamma diagnosen och vi har bollat lite tankar med varandra samt så kan det finnas en ärftlighet.
Vi känner igen oss i varandra gällande många saker när det kommer till smärta. Jag har som sagt även läst mycket om det på nätet nu det senaste och märkt att mycket utav det stämmer in och därför så tog jag upp det med min läkare för att se vad han trodde om det osv. Jag ville veta om det var någonting som jag skulle släppa eller hålla fast vid och gå vidare med.

Som sagt, enligt mig så är det en stark misstanke men jag sitter inte och säger att jag har diagnosen.
För att jag ska vara säker så vill jag prata mer om det och gå igenom det mer noggrant.
Jag vill inte få en fast diagnos som inte stämmer, bli feldiagnotiserad så att säga.
Fibromyalgi eller inte så är det någonting som gör att jag mår som jag mår och jag vill veta vad.

Jag letar inte fel, jag vill bara att rätt ska vara rätt. Jag vill känna mig själv och min kropp.
Jag vill inte att någonting ska vara ur balans, jag vill inte att någonting ska vara fel med mig. Jag vill inte vara sjuk på något sätt alls, men är det så, så vill jag veta vad det är och utgå ifrån det/ta det där ifrån. Jag vill göra det bästa utav allt men för att kunna göra det så måste jag veta vad det är som inte stämmer. Det kommer alltid att finnas folk som inte tror på en, tyvärr. Huvudsaken är att jag själv gör det. Jag vet hur jag mår, jag vet hur jag känner och jag tjänar ingenting på att överdriva eller hitta på. Jag söker inte medlidande utan jag vill bara ha förståelse. Jag vill finna mig själv och vart jag står. That's all.

 

 

Hej mina fina läsare som än håller mig trogen.

Jag vet att uppdateringen på bloggen har varit riktigt dålig den senaste tiden och det har inte kommit upp ett inlägg på ett tag. Anledningen är att jag lite tappat motivationen och jag vill väldigt gärna hitta den igen. Jag tänker väldigt ofta på bloggen och på att jag vill skriva, men sedan så blir det inte av. Jag tänker kämpa på med bloggen så gott jag kan då jag älskar den. Håll ut, stanna med mig.

Det har hänt lite sedan jag skrev sist. Jag har tränat på varje vecka och även träffat min läkare en gång samt att jag har hunnit vara uppe på behandling vid ett tillfälle. Behandlingen gick bra, träningen har gått super och jag är nöjd med läkarbesöket.

Det går sakta framåt, men med väldigt små steg så går jag mot en starkare kropp.


Vad säger ni om att gå in på lite mindre roliga nyheter?

För ett litet tag sedan så märkte jag hur mitt ena knä började göra lite ont och det var i samband med träningarna som jag märkte av det mest. Det gick ca 3-4 veckor och jag kände allt av mer hur mitt andra knä började göra ont på samma sätt. Konstatera att dem bara gör ont när jag utför vissa aktiviterer, står på knä eller böjer dem lite mer. Det känns som att dem gör ondare än förut och min sjukgymnast har även lagt märke till det och det är självklart någonting som vi har pratat om. Hon ska känna och titta lite på det vid nästa träning. Innan så har jag inte brytt mig så mycket om det, men nu när jag knappt kan stå på dem längre så är det lite annat.

Jag har blivit stelare i kroppen och då är det mest benen som jag syftar på. Att ta på mig strumpor är någonting som jag kämpar med varje dag. Det gör alltså ont där vid knäna. Jag försöker att hålla igång kroppen så gott jag kan varje dag och hittar gärna på saker så som att åka iväg, därför så kan det inte handla om att jag sitter still för mycket. Vore väldigt konstigt, tycker jag iallafall. Vem vet.

Jag har än inte hört någonting ifrån kirurgen, inte fått träffa någon än och jag tjatar på min läkare.
Det här funkar inte..Borde jag ta tag i det på annat sätt tro? Hur svårt kan det egentligen vara?

Jag pratade med min läkare för inte alls längesen angående en del saker. Han misstänker starkt att jag har fibromyalgi.
Jag kan försöka att lägga upp ett inlägg om det och förklara lite mer noggrant någon dag.

Mitt psykiska mående går upp och ner hela tiden, jag får inte riktigt någon lugn och ro inom mig själv.
Jag ska försöka att ta tag i psykolog biten så att jag har någon att prata med. Det är viktigt.