Under den senaste tiden bara så har jag märkt att jag fått mer och mer ont i mina händer. Det gör ondast när jag kniper ihop dem till knytnävar. Jag har aldrig tidigare stött på det här, så jag vet inte riktigt varför jag har det eller om jag på något sätt kan göra det bättre. Jag kopplar det absolut till sjukdomen. Jag ska försöka att stretcha och massera dem. Jag vet att det finns bollar att köpa som man kan göra övningar med händerna med, kanske borde införskaffa mig ett par? Ska även ta upp det med min läkare nästa gång.

 

Finns det någon annan där ute som läser min blogg som lider eller har lidit utav samma sak?

 

 

Lägger upp det här inlägget ett par dagar senare då jag inte mått speciellt bra psykiskt och gör det egentligen inte nu heller. Sätter mig ner här nu och skriver det lite snabbt så att det är gjort så kan jag släppa det tills nästa inlägg ska upp igen. hehe. (:

Träningspasset började självklart med uppvärmning 10 minuter på cykeln och sedan 10 minuter på rodsmaskinen.
Jag lade mig sedan på britsen för att göra dem övningarna som jag kommit igång med helt och hållet. Jag gjorde alltså situps, bäckenlyft, benpendling och en ryggövning. Jag gör alltid 15 gånger 2 när det gäller varje övning, det har jag nog glömt att berätta. Jag gick sedan bort till min sjukgymnast där vi satt oss ner på golvet och sträckte ut benen lite för att sedan ta oss upp 3 hela gånger. Första gången så hjälpte hon mig upp men dem två andra gångerna så tog jag mig upp helt själv med hjälp utav en brits som var lite högre upp. Förstår ni? jag tog mig upp helt själv även om jag tog hjälp utav den. Det gjorde mig så otroligt jävla glad. Snart så kommer det att gå ännu bättre och tillslut så reser jag mig upp utan problem (förhoppningsvis). GLAD TJEJ SOM GÖR FRAMSTEG.
Jag gick sedan vidare och körde lite armar och övre rygg med en maskin vilket också går lättare. I och med att det går lättare så innebär det antagligen att vi snart kan höja vikterna där. Känns också riktigt bra. Mellan varven med den maskinen så körde jag hällyft och då kör jag 30 varje gång och jag gjorde det 3 gånger. Dock så körde jag 40 den sista så att jag kom upp i 100 totalt. Kämpigt, men jag gjorde det. Dem två sista övningarna gjorde jag med ett par hantlar. Dock så var det egentligen inte dem sista med tanke på att vi begav oss bort till en trappa där hon visade en sak som jag kunde göra hemma som jag då fick testa att göra på plats innan. Handlar mest om att gå upp och ner för alla trappsteg och även på sidan. Vi får se om jag orkar att ta tag i det. (:

Jag fick väldigt lite sömn natten innan men jag var ändå väldigt pigg i kroppen som ni kanske märker.
Jag är stolt över mig själv. Jag menar det verkligen helt och hållet den här gången när jag säger/skriver det. (:

 

För er som är nyfikna när det gäller den psykiska biten så är det saker som har hänt inom familjen.

Jag var inne i stan igår och besökte ungdomsmottagningen för att få en tid till att ta ut min p-stav och för att sedan sätta in en ny.
Det blev en massa prat och det skulle ordna sig. Dock så kom sjukdomen på tal och då ändrade dem sig helt plötsligt. Då dem inte riktigt vet hur min sjukdom fungerar så vet dem inte om p-staven skulle påverka kroppen på något sätt. Därför så måste jag ha min läkares godkännande innan, vilket jag faktiskt kan förstå. Jag kunde bara inte låta bli att bli lite arg/ledsen inombord pga att sjukdomen kom ivägen ännu en gång. Blev arg på den i sig. Jag har även som ni vet svårt för att komma i kontakt med min läkare men jag ska ge det ett försök imorgon när jag ändå är i närheten. Det är lättare om jag har kontakt med honom i verkligheten än att jag ringer till mottagningen och hoppas på att dem meddelar det vidare för att sedan kanske inte ens höra någonting ifrån honom då han glömt. Kan iofs boka in en telefontid med honom, men den vet man aldrig när man får en. Smartast att försöka imorgon.

Nu när jag äntligen tagit tag i det här så vill jag ha det gjort så fort som möjligt.

 

Sjukdomen gör mig arg gång på gång på gång.
Det kommer att ta tid, men jag måste lära mig att bli ett med sjukdomen istället för att vara fienden.
Jag tror att det kommer att hjälpa mig mycket och det kommer antagligen inte ta lika hårt varje gång den står lite ivägen för någonting. Det är som sagt som det är och jag kan inte ändra på det. Jag får istället göra det bästa utav det hela.
Jag vet även att det är lättare sagt än gjort.
Mitt tänkande kan vara smart men jag har ändå svårt för att fullfölja allting. Huvudsaken är att jag iallafall försöker och vet.

 

Det blir en lite senare uppdatering om träningen den här gången då jag haft en del att göra.

Träningspasset i onsdags gick hur bra som helst. Efter att ha haft en jätte förkylning så har jag nu återhämtat mig.
Började självklart med uppvärmningen på cykeln men gav mig inte på roddmaskinen direkt efteråt då den var upptagen. Jag gjorde därför fyra övningar på britsen i väntan på att den skulle bli ledig igen. Körde lite situps, bäckenlyft, ben pendling och en ryggövning. Jag hoppade på roddmaskinen och körde den i tio minuter och hällyft efter den innan jag gick bort och körde lite armar. Körde armar i en maskin plus att jag arbetade lite med ett par hantlar. Det hela avslutades sedan med step.

 

Ett riktigt skönt pass med andra ord. Kroppen kändes pigg även om jag var väldigt trött pga dålig sömn.

Kan även berätta att det inte blev någon behandling för min del i Torsdags.
Jag ringde till behandlingsenheten och väntar nu på att få en ny tid så snart som möjligt.

 

Igår så gav jag mig på träningen igen vilket kändes riktigt skönt även om jag inte är 100% frisk än.
Med tanke på att det var första träningspasset efter uppehållet då jag varit sjuk så tog vi det väldigt lugnt och körde inte på som vi brukar. Det blev uppvärmning på cykeln och sedan roddmaskinen. Efter det så blev det bara lite situps och bäckenlyft för att sedan avrunda träningen för den här gången. Det blev inte mycket, men det var en början.

När jag hade tränat klart så gick jag iväg till stället där min läkare sitter för att fånga upp honom i all hast.
Jag behövde ha tag i honom så snabbt som möjligt pga att han måste hjälpa mig med en sak som jag har tjatat om i ca 2 månader nu. Det skulle varit gjort för ett tag sedan men som ni säkert har förstått så är han som han är. Det här som jag ville ha hjälp med handlar om min ekonomi så det är OTROLIGT viktigt. Jag hoppas bara att det inte är försent nu. Hoppas, hoppas.
Det "roliga" är att allt han behövt göra är att skriva ut något/några papper och skriva på. Men det verkar vara svårt.
Antingen så löser det sig på bästa sätt eller så ligger jag väldigt risigt till. Vi får allt vänta och se. (:

 

 

Eftersom att jag fortfarande är lite småsjuk med en jävlig hosta så bestämde jag mig för att hoppa över träningen den veckan som varit också. Två veckor i rad nu som jag inte har tränat någonting och det gör mig väldigt frustrerad då jag inte vill missa något pass överhuvudtaget. Kände dock att det var det bästa beslutet för mig då jag annars riskerar att bli värre.

Den kommande veckan tänker jag försöka träna iallafall oavsett om hostan gett med sig eller inte. Bortsett ifrån hostan så känner jag mig bättre än förut även om jag fortfarande kan känna mig lite hängig emellanåt. Det är en evis förkylning det här men det kunde också ha varit så mycket värre. Jag är inte förkyld på så sätt att näsan rinner konstant och det är väldigt skönt.

 

Jag har bokat tid för ny behandling utav Mabthera nu den 14 September, som ni vet. Förhoppningsvis så är jag helt frisk tills dess för annars är risken att behandlingen måste skjutas fram. Jag måste ta mig in till vårdcentralen nu i början utav nästa vecka och lämna lite prover vilket jag inte har orkat denna veckan. Tas inte proverna så måste jag skjuta fram allt i och med att dem måste hinna se så att allt är ok och godkänt för behandlingen som jag ska få. Hur tråkigt allt än är så måste det göras, för mitt eget bästa. 

 

För övrigt så har jag haft andra saker att göra men jag har även bestämt mig för att inte skriva ut precis allting jag gör här på bloggen. Mycket för att ni kanske inte är intresserade utav att läsa om när jag träffar vänner eller går på andra möten eller liknande. Bloggen är mest till för att berätta om min sjukdomsperiod och anledningen till varför jag ibland skriver om annat är för att fylla ut den ännu mer så att det inte blir så tomt eller bara kommer något inlägg ibland. Dock så kommer det upp inlägg om annat ibland ändå. (: